I samband med Finlands Akademis reform av finansieringsformerna för den unga forskargenerationen har köns- och likabehandlingskonsekvenserna bedömts. I reformprojektet har man fäst uppmärksamhet vid jämlikt och likvärdigt bemötande av sökande. Antalet kvinnliga sökande och hur finansieringen fördelas mellan könen följs upp särskilt noggrant. Bedömning av könskonsekvenserna är ett sätt att integrera främjandet av jämställdhet och likabehandling i all finansieringsverksamhet vid Akademin.

Mångfalden måste beaktas i vetenskapens och forskningens värld – liksom i hela samhället. Myndigheten ska i alla sina egna åtgärder se till att även de grupper som har det sämst ställt har möjlighet att delta. Bedömningen av köns- och likabehandlingskonsekvenserna är ett bra sätt att säkerställa att den planerade reformen eller någon annan åtgärd inte medför oönskade konsekvenser, till exempel i lag förbjuden indirekt diskriminering. Att inkludera en köns- och likabehandlingsbedömning i alla utvecklingsprojekt har antecknats som en åtgärd för att främja jämställdhet och likabehandling i Akademins gällande jämställdhets- och likabehandlingsplan.

I fjol genomförde Akademin en betydande reform av finansieringen för den unga forskargenerationen. Finansieringen av forskardoktorer och den andel av akademiprojektbidragen som reserverats för den unga forskargenerationen slopades. Samtidigt förnyades bidragsformen för anställning som akademiforskare. Med reformen strävar man efter att finansieringen allokeras på ett effektivare sätt samt att det blir enklare att ansöka om och förvalta finansieringen.

I samband med reformen bedömdes köns- och likabehandlingskonsekvenserna. Bedömningen baserade sig på observationer och slutsatser som vi har gjort i beredningen av reformen redan från början. Jämställdhets- och likabehandlingsarbetet kan inte utföras på ett effektivt sätt i slutet av reformprojektet eller vid sidan om, utan det är en väsentlig del av beredningen i projektets alla skeden.

Först utredde vi eventuella problem i den tidigare situationen bland annat med hjälp av separata enkäter och samråd. Med hjälp av en enkät som riktades till sökande hösten 2021 samlade vi in synpunkter på samordningen av familjelivet och forskningsarbetet med följande fråga:

Vilka utmaningar har du stött på och/eller känner du igen i samordningen av familje- och privatlivet och arbetet som forskare? På vilket sätt borde finansieringen vara flexibel för att underlätta samordningen av arbetet och familjen/privatlivet?

Enligt svaren upplevde i synnerhet forskare med familj och kvinnliga forskare att kravet på rörlighet, som tidigare varit ett ansökningsvillkor i finansieringen för unga forskare, var mycket besvärligt. I svaren nämndes ofta att flexibilitet behövs när det gäller möjligheten att förlänga behörigheten eller finansieringsperioden på basis av familjeledighet.

På basis av det ovan nämnda var det lätt att konstatera att även om erfarenhet av olika forskningsmiljöer fortfarande anses vara viktig med tanke på forskarens behörighet kan man öka flexibiliteten, förbättra situationen för sökande med familj och på så sätt stärka ett jämlikt och likvärdigt bemötande av sökandena genom att slopa kravet på rörlighet från kriterierna för ansökningsbehörighet.

Antalet kvinnliga sökande och hur finansieringen fördelas mellan könen följs upp noggrant

I samband med reformen av finansieringen för den unga forskargenerationen granskade vi också jämställdhets- och likabehandlingsfrågor med hjälp av ansöknings- och finansieringsstatistiken. Vår viktigaste observation var – tyvärr inte så förvånande – att andelen kvinnliga sökande, särskilt inom den tekniska sektorn och i viss mån även inom naturvetenskaperna, är oroväckande liten i alla bidragsformer.

Fenomenet är allmänt känt i den akademiska världen, och vi vid Akademin har tyvärr inga magiska metoder för att rätta till situationen. Med våra åtgärder försöker vi dock bidra till att situationen ska utvecklas i en mer balanserad riktning. Därför bör antalet kvinnliga sökande och finansieringens fördelning mellan könen följas upp noggrant.

Under den första förnyade ansökningsomgången skedde det inga förändringar i de sökandes könsfördelning, men uppföljningen måste pågå i några år innan slutsatser kan dras. Utöver uppföljningen utför Akademin positiva specialåtgärder för att främja jämställdheten. Till exempel har forskningsrådet för naturvetenskap och teknik fastställt att när det finns två sökande med likvärdiga meriter kan den sökande som representerar minoritetskönet gynnas.

I beredningsarbetet har vi dessutom noggrant granskat frågor som gäller ålder, nationalitet och mångfalden i forskarens karriärutveckling. Vi utbildar och instruerar också vår egen personal, utvärderare av ansökningar och beslutsfattare om omedvetna fördomar gällande jämställdhets- och likabehandlingsfrågor och hur de ska uppmärksammas. Dessutom för vi med all kraft fram frågan om ansvarsfull utvärdering av forskare. Vi följer upp effekterna av akademiforskarreformen, drar slutsatser och vid behov vidtar åtgärder.

Finlands utveckling och framgång inom utbildning och forskning har delvis grundat sig på att vi har sett till att framgång inte beror på bakgrund, kön eller familjesituation. Vårt mål vid Finlands Akademi är att jämställdhets- och likabehandlingsarbetet ska bli en vardaglig del av allt vårt arbete. Vi är övertygade om att vi på så sätt agerar för vetenskapens bästa.