Räcker en granskning av beviljandegrader eller framgång i finansieringsutlysningar som indikator för jämställdheten i forskningsvärlden? Det finns fortfarande starka uppfattningar som upprätthåller könssnedvridningen. På grund av coronavirusepidemin har fördelningen av hushållsarbetet och omsorgsansvaret mellan könen blivit allt skevare.

”Hej flickan, kan du skicka mjölken hitåt?”. Jag var 24 år gammal och hade varit anställd mer än ett halvt år på en arbetsplats inom min bransch, en mindre arbetsgemenskap. Ändå ansåg en äldre mansperson att det var ok för honom att bara kalla mig flickan i kafferummet. Unga män som hade anställts efter mig hade namn; jag var bara en flicka bland andra.

Finlands Akademi har förbundit sig att främja jämställdhet och könsjämlikhet i hela sin verksamhet. Precis som andra finansieringsorganisationer publicerar också Akademin statistik över antalet ansökningar som lämnas av manliga och kvinnliga sökande samt över beviljandegrader efter kön. Jämlikhet är dessutom ett av värdena som styr Akademins verksamhet. Men förverkligas jämlikhet om den beviljade finansieringen fördelas jämnt mellan kvinnor och män? Och varför uppnår man detta mål endast i finansieringsinstrumentet för forskardoktorer, om exempelvis tre av 10 nya akademiprofessorer är kvinnor, och kvinnornas andel av sökandena i det andra utlysningssteget var 29 procent?

Enligt en uppskattning som gjordes av tidningen Acatiimi 2019 avlades 58 procent av alla universitetsexamina och 51 procent av doktorsexamina av kvinnor. Ändå är cirka 70 procent av professorerna män.

Fortfarande är uppfattningarna som upprätthåller könssnedvridningarna starka

Kvinnorna får förutom färre mycket konkurrensutsatta professurer ofta också mindre synlighet. På grund av negativ uppmärksamhet har antalet all male-paneler minskat under de senaste åren, men manspresumtionen stärks ändå i många sammanhang.

Till exempel i början av 2020 hade fem intervjuer som Finlands Akademi gjort mellan 2017 och 2019 plockats ut och fått synlighet på Akademins webbsida med information om akademiprofessorer. Alla de framlyfta var intervjuer med manliga professorer, trots att även kvinnor hade intervjuats under årens lopp. Det var inte svårt att rätta till bristen, men motsvarande oavsiktliga snedvridningar blir lätt förbisedda, vilket leder till att uppfattningen om exempel professorns (manliga) kön starkt lever vidare.

De kvinnliga forskarnas osynlighet gäller också publikationer: många forskningskällor har påvisat att citeringarna till forskning som publicerats av kvinnor är färre än citeringarna till forskning som gjorts av män, och forskning som antas ha bedrivits av män har också betraktats som vetenskapligt högklassigare. Den brittiska vetenskapsförfattaren och redaktören Caroline Criado-Perez berättar i sin bok Osynliga kvinnor att man i rekommendationsbrev som skrivits för kvinnor betonar de sociala egenskaperna (varm, hänsynsfull, vänlig), medan män beskrivs med adjektiv som beskriver aktiva särdrag (ambitiös, självsäker). Var och en kan själv dra slutsatser om vilka adjektiv som har större betydelse vid rekrytering.

På grund av coronavirusepidemin har könsfördelningen av hushållsarbetet och omsorgsansvaret mellan könen blivit allt skevare i forskningsvärlden

Kvinnornas karriärutveckling försvåras dessutom av sådant ojämnt omsorgsansvar som konstaterats i ett flertal undersökningar. Globalt utför kvinnorna 75 procent av det obetalda arbetet, som tar mellan tre och sex timmar per dag i anspråk.

Coronavirusepidemin har lett till att den skeva arbetsfördelningen mellan könen har framhävts, och detta framgår redan i redaktionen för många vetenskapliga publikationsserier: inom vissa branscher minskade antalet vetenskapliga artiklar som erbjuds av kvinnliga forskare mellan januari och april 2020 med upp till 50 procent jämfört med året innan. Saken har också väckt mycket diskussion i de sociala medierna där ett flertal kvinnliga forskare berättat att hushållsarbetet och barnskötseln ökat så mycket att det i praktiken blivit nästan omöjligt att fokusera på forskning.

Forskningsfinansiärerna kommer under de kommande åren att få mycket att begrunda då det gäller hur man kunde rätta till missförhållandena och bland annat hur de ojämlika konsekvenserna av coronavirusepidemin ska beaktas när forskarens karriärutveckling bedöms. Var och en av oss kan börja med att behandla medlemmarna i den egna arbetsgemenskapen på ett jämlikt och enhetligt sätt.