Kontakten mellan politik och vetenskap byggs aktivt upp på olika håll i världen, såväl genom finansiella instrument som vid enskilda universitet. I november höll Robert Doubleday, direktör för Centre for Science and Policy vid Cambridge University, ett anförande vid ett webbinarium som ordnades för projekt som finansieras av rådet för strategisk forskning (RSF).

Centre for Science and Policy har varit verksam i cirka elva år. Centrets mål är ambitiöst: att förbättra kvaliteten på politiken genom att bygga upp länkar mellan forskare och politiker. Centret grundades ursprungligen med donationsmedel, men drivs numera med deltagaravgifter.

Doubleday beskriver centrets uppdrag som ”förmedlare”. Tre gånger per år välkomnar centret politiker, tjänstemän och beslutsfattare att delta i centrets program Policy Fellowship. Deltagarna kommer för att hitta nya infallsvinklar på arbetsrelaterade frågor. Alla som väljs ut för programmet förbinder sig att tillbringa fem dagar i Cambridge i början av den tvååriga perioden. Programmet har över sjuttio aktiva deltagare per gång.

Centret ordnar personliga möten mellan deltagarna och forskare vid universitetet i Cambridge. Syftet är att skapa ett förtroendefullt och fritt klimat där bägge parter kan ställa frågor och reflektera över svaren på ett kreativt och otvunget sätt. Doubleday uppskattar att centret har ordnat mer än tiotusen samtal mellan politiker och forskare under sin existens.

Centret strävar också efter att sammanföra oväntade kontakter så att frågeställningarna kan betraktas ur många olika perspektiv och infallsvinklar. Målet är att båda parter ska lära av varandra, etablera nya kontakter och hålla kontakt även i framtiden. Centret upprätthåller sålunda ett ständigt växande nätverk – för närvarande mer än 400 politiker och drygt 100 forskare – genom att organisera olika evenemang och hålla kontakt med politikerna.

Politikerna uppskattar vanligtvis sin tid i Cambridge och upplever att den är inspirerande och stärkande. Centret skapar möten och diskussioner, medan deltagarna i programmet reflekterar över diskussionerna och gör en syntes av dem. Deltagarna värdesätter den tid och det utrymme de får, då det enda de behöver göra är att vara nyfikna och komma hit för att lära sig, säger Doubleday. Han beskriver centret som en festarrangör som försöker skapa rätt stämning och välja grupper med intressanta människor, där givande kontakter och perspektiv kan uppstå.

Trots att centret bara har funnits i drygt tio år – en kort tid jämfört med Cambridgeuniversitetets åttahundraåriga historia – passar det väl in i platsens anda. I Cambridge råder uppfattningen om att frihet, tid och rum är centrala för att nya idéer ska kunna uppstå. Den långa och framgångsrika forskningstraditionen ger visshet och kanske också tålamod i väntan på förändring och utveckling.

I Finland söker RSF-projekten och -programmen lösningar på krävande samhälleliga utmaningar genom att använda sig av forskning på hög nivå. Programmen och projekten arbetar aktivt med intressenter och gör påverkansarbete under hela finansieringsperioden. Forskarna har ofta tydliga målsättningar för påverkansarbetet. Effekterna av forskningen kan dock dröja mycket längre än projektens livslängd, och kan dessutom vara oförutsägbara. Därför lämpar sig den modell som Cambridge förespråkar – som ger näring åt nyfikenhet, frihet och utrymme att tänka – också bra för målen inom strategisk forskning. Vi kanske inte alltid vet när och var effektiviteten äger rum, men genom att ge den en chans och skapa förutsättningar stödjer vi den.