Forskningssäkerhet som en del av finansieringsutlysningar – erfarenheter och lärdomar från första omgången

Forskningssäkerhet har under de senaste åren blivit en allt viktigare del av ansvarsfull planering och genomförande av vetenskap och forskning. Den ändring i lagen om Finlands Akademi som trädde i kraft i juli 2025 ålade Akademin att se till att forskningssäkerheten och de därmed förknippade riskerna beaktas på lämpligt sätt i akademifinansierade projekt. Ändringen innebär dock inte någon inskränkning av forskarens rätt att välja sitt forskningsämne och sina forskningsmetoder. Akademin tog i bruk de nya anvisningarna i samband med de utlysningar av akademiprojekt- och akademiforskarbidrag som genomfördes under det gångna året. De första erfarenheterna visar att forskningssäkerhet smidigt kan integreras i finansieringsprocessen, men att identifieringen av risker även i fortsättningen kräver gemensamt lärande och en öppen dialog mellan forskare, organisationer och finansiärer.

Akademiprojekt- och akademiforskarutlysningarna utgör varje år den största delen av Akademins utlysningshelhet. Utlysningarna som öppnades hösten 2025 utgjorde en viktig vändpunkt vid Finlands Akademi med tanke på forskningssäkerhet: för första gången förutsatte Akademin att de sökande bifogar en självutvärdering av forskningssäkerheten samt vid behov även en riskhanteringsplan till sina ansökningar. Forskarna ombads att bedöma projektets samarbetspartner och ämnets känslighet ur ett säkerhetsperspektiv.

Syftet med reformen var att integrera säkerhetsaspekten redan i ansökningsfasen och att stödja forskarna i arbetet med att identifiera säkerhetsrisker. I reformen lades tonvikten på sökandenas egen förmåga att identifiera och hantera riskerna. Samtidigt utökades också de beslutande organens möjligheter att få tillräcklig information om säkerhetsrisker och deras hantering, för att möjliggöra ett tillförlitligt och rättvist beslutsfattande.

Första omgången med ny forskningssäkerhetsbilaga

I utlysningen av akademiprojekt- och akademiforskarbidrag inkom drygt 2 700 ansökningar, vilket utgör mer än hälften av det antal ansökningar som vi vanligtvis tar emot varje år. Samtliga sökande fyllde i den krävda bilagan. Det gick inte att helt undvika tekniska problem, eftersom cirka 200 ansökningar behövde granskas närmare av forskningssäkerhetsskäl direkt efter att utlysningen hade stängt. Det visade sig snart att detta främst berodde på att bilagan hade sparats i fel format och därför inte kunde behandlas automatiskt. Drygt 60 sökande ombads att rätta till sina bilagor, men ingen ansökan avslogs enbart på grund av tekniska brister.

Forskningssäkerhet som en del av finansieringsbeslut

När ansökningarna gick vidare från bedömningen till beslutsberedningen och själva beslutsfattandet, togs säkerhetsbedömningarna – det vill säga självutvärderingen och den eventuella riskhanteringsplanen – upp till ny behandling. Om den tjänsteperson, beslutsfattare eller bedömare som behandlat ansökan hade uppmärksammat någon oklarhet i ärendet, ombads sökanden i detta skede att lämna ytterligare information.

Den slutgiltiga bedömningen av huruvida den kompletterande informationen var tillräcklig och om de risker som var förknippade med forskningen var godtagbara gjordes dock av Akademins forskningsråd, som fattar finansieringsbesluten. Forskningsråden tog även hänsyn till aspekter som rörde forskningssäkerhet i motiveringarna till sina finansieringsbeslut. Detta är ett viktigt budskap: Bedömning och hantering av risker förknippade med forskningssäkerheten är inte bara ett ytterligare krav i ansökningsfasen, utan en väsentlig del av ansvarsfull forskningsplanering och -genomförande, och därmed också av beslutsfattandet om finansiering.

Utarbetandet av riskhanteringsplaner varierade avsevärt mellan olika discipliner

Det var i de ansökningar som riktades till forskningsrådet för naturvetenskap och teknik som flest riskhanteringsplaner utarbetades. I synnerhet i två bedömningspaneler hade drygt 90 procent av sökandena upprättat en riskhanteringsplan. Panelerna behandlade robotik, automation och produktionsplanering samt telekommunikationsteknik och elektronik. Detta väckte frågan om det inom dessa discipliner kan finnas forskningsprojekt som inte rör kritisk teknik eller som saknar potential för dubbelanvändning, eller om det snarare handlade om att inte alla sökande hade förstått frågorna i ansökningsformuläret.

I ansökningarna till forskningsrådet för kultur och samhälle upprättades minst antal riskhanteringsplaner avseende forskningssäkerhet. Naturligtvis måste vi även på dessa områden fortsätta att reflektera över riskerna i fråga om forskningssäkerhet.

Forskningssäkerhetens betydelse för internationellt samarbete

När det gäller internationella samarbetspartner var de ledande länderna som nämndes i ansökningarna desamma som tidigare: EU-länderna och Schweiz, de nordiska länderna, USA och Storbritannien. Samarbetet med Kina har å sin sida minskat stadigt redan sedan 2023, och införandet av forskningssäkerhetsbilagan verkade, åtminstone utifrån den första utlysningen, inte ha påskyndat nedgången ytterligare. Detta var en positiv iakttagelse, eftersom bilagan inte syftar till att minska samarbetet till exempel med Kina, utan till att se till att samarbetet med vilket land som helst genomförs på ett ansvarsfullt sätt.

Responsen i stort sett positiv

I och med det nya kravet förväntade sig Akademin en livlig diskussion om hur riskhanteringen skulle beskrivas. Inför reformen ordnade vi redan under ansökningsfasen ett infomöte som särskilt fokuserade på frågor rörande forskningssäkerhet. Dessutom förberedde vi oss på att besvara frågor från enskilda sökande, men vi fick i slutligen in väldigt få sådana: endast drygt 5 procent av alla kontakter under ansökningsperioden handlade om forskningens säkerhetsfrågor. Resultaten från den enkät som genomfördes efter utlysningen visade att majoriteten av de sökande (67 %) ansåg att anvisningarna var tydliga. Många fick också stöd av sin egen organisation: Över 60 procent av dem som gjorde upp riskhanteringsplanen uppgav att de hade fått hjälp av sin forskningsplats. Detta illustrerar forskningstjänsternas viktiga roll i att stödja forskningssäkerheten.

Vad kan vi göra bättre?

Forskningssäkerhet är en helhet som ständigt utvecklas. Eftersom forskningens säkerhet är ett nytt tema är det inte heller bekant för alla medlemmar i vetenskaps- och forskningssamhället.

Uppdaterade anvisningar – vad är nästa steg?

Utifrån den feedback vi fått från sökande och forskningsplatser har vi under sommaren 2026 förtydligat bilagan och de anvisningar som rör forskningssäkerhet. Det framgår nu tydligare av anvisningarna att en korrekt ifylld bilaga är en förutsättning för finansiering. Anvisningarna lägger större vikt vid följande:

1. kopplingar till kritisk teknik
2. möjlig potential med dubbla användningsområden
3. risk för politiskt inflytande
4. potentiellt missbruk av resultat som strider mot EU:s värderingar.

Dessutom innehåller anvisningarna nu exempel på varje ämnesområde samt en förklaring av hur hanteringen av forskningssäkerhet förhåller sig till datahanteringsplanen och övrig riskhantering.

I fortsättningen kommer forskningssäkerheten att beaktas även vid uppföljning och rapportering av projekt. Vi deltar aktivt i internationella nätverk inom området forskningssäkerhet och strävar efter att stärka samarbetet både i Finland och internationellt.