FI EN
”Stark dialog med forskarsamhället viktig”

”Stark dialog med forskarsamhället viktig”

20.12.2017

Vice ordföranden för Finlands Akademis styrelse Leena Suurpää anser att en stark dialog med forskarsamhället är viktig för Akademins arbete. Hon ser en öppen dialog med olika forskargrupper och samhälleliga påverkare som en viktig del av styrelsens roll som en forskningspolitisk aktör.

”Det forskningspolitiska påverkansarbetet måste bygga på en stark dialog med forskarsamhället. Där är vi styrelsemedlemmar viktiga brobyggare”, konstaterar Suurpää. Hon berättar att styrelsen ofta diskuterar hur kunskap förvandlas till samhälleligt kapital. Också rapporten om vetenskapens tillstånd behandlar frågan.

”Särskilt gillar jag den passus där det konstateras att vetenskapens samhälleliga genomslag är starkt förknippat med bildningsarbete och bygget av världsbilder. Som jag ser det handlar genomslaget inte enbart om att skapa god praxis eller skriva ut recept åt det politiska beslutsmaskineriet, utan också om en radikal vidgning av världsbilderna.

Enligt Suurpää handlar rapporten om vetenskapens tillstånd i sista hand alltid om människor, forskare och forskningsorganisationer. Därför tycker hon att vi är på rätt spår då forskningspolitik ses som mänsklig aktivitet.

Arbetet i Röda Korset en möjlighet att utnyttja forskning i praktiken

Leena Suurpää arbetar som chef för de skyddshus för unga som Finlands Röda Kors driver. Hon tog emot tjänsten i år efter att tidigare ha jobbat som forskningschef vid Ungdomsforskningsnätverket. Medlem i Finlands Akademis styrelse var hon redan tidigare.

”Jag ser det så att jag inte har lämnat forskarjobbet utan snarare nu omsätter i praktiken all den kunskap jag under ett tjugotal år förvärvat inom ungdomsforskningen. Mitt arbete är ett expertuppdrag där forskningen är ständigt närvarande. Till chefsuppgifter i dagens värld hör att kunna utnyttja existerande kunskap ansvarsfullt. Jag upplever mig som privilegierad i och med att jag som en del av mitt dagliga arbete kan tillämpa vetenskaplig kunskap i praktiken.”

Suurpää berättar hur hon alltid varit intresserad av unga, generationsförhållanden, multikulturalitet – med andra ord olika typer av jämlikhetsfrågor och hur de kan lösas. Själv har hon forskat i bland annat samhällsaktivitet, ungdomspolitik och ungdomsarbete.

Förutom vid Finlands Akademi har Suurpää innehaft förtroendeuppdrag exempelvis i arbetsgruppen för beredning av ungdomslagen, justitieministeriets diskrimineringsarbetsgrupp samt frivilligorganisationers och stiftelsers styrelser. Dessutom har hon anlitats som expert i utvärderingen av den europeiska ungdoms- och kulturpolitiken. Suurpää har också varit medlem i styrelsen för pedagogiska enheten vid Tammerfors universitet samt redaktör och chefredaktör för YOUNG, en tidskrift inom internationell ungdomsforskning.

Forskningspolitiskt påverkansarbete viktigt

Suurpää berättar att Akademins styrelse granskar forskningsvärlden och kunskapens ställning i dagens värld ur ett brett perspektiv, från det övergripande ända till forskarnas vardag. Hon anser att diskussionen präglas av en öppenhet som gör det möjligt att ta upp frågor för kritisk granskning. Hon berömmer förvaltningsämbetet och dess sakkunnigas sätt att stödja styrelsens arbete.

Suurpää ser två viktiga roller för Finlands Akademi. Den första och samtidigt den klarare är forskningsfinansiärens roll. Som hon ser det har den rollen blivit mer omfattande eftersom Akademin numera finansierar också vetenskapliga institutioner då tyngdpunkten tidigare låg vid enskilda projekt och forskare.

Den andra är rollen som forskningspolitisk påverkare och aktör. ”Den rollen är utomordentligt viktig och intressant men samtidigt full av spänningar eftersom vetenskapens ställning i dagens värld är omtvistad. Å ena sidan bygger samhällets beslutsprocesser allt mer på kunskap, å andra sidan ser vi exempel på att vetenskaplig kunskap och forskarnas yrkesskicklighet lätt förringas. Konkurrensen om vem som är expert har hårdnat, och forskarna har inte längre en självklar auktoritet.”

Suurpää har arbetat som forskningspolitisk påverkare bland annat i kommittéer som utvecklat mekanismer för lagberedning och förhindrande av diskriminering exempelvis i ministerier och i civilsamhället. Hon ser det arbetet som lika viktigt som den synliga vetenskapliga expertrollen i medierna.

Hårdnande konkurrens kan svetsa samman forskarna

Suurpää ser det som både en risk och en möjlighet att det finns mer forskare än finansiering. ”Det är en möjlighet, förutsatt att forskarna finner nya innovativa lösningar och bedriver forskning också i expertuppdrag utanför det akademiska. Forskarutbildningen ska vara bred och ge färdigheter för arbete inom både akademiska sammanhang och i andra betydande expertuppgifter i samhället. På den punkten finns det ännu mycket att göra.”

Suurpää ser detta också som en fråga om forskarnas yrkeskarriär i och med att belönings- och utvärderingssystemet bygger på antagandet att en forskare övergår från en forskaruppgift till en annan. I framtiden behövs mer förgrenade karriärstigar eftersom det inte finns tillräckliga medel för att anställa alla forskare inom det akademiska och eftersom forskarnas kompetens i en allt mer komplicerad värld behövs inom varierande ansvarsfulla uppgifter.

Den hårdnande konkurrensen kunde enligt Suurpää också ha den positiva följden att solidariteten och samarbetet forskarna emellan förstärks. Samtidigt påminner hon om att konkurrensen också kan ha negativa följder, såsom isolering och försvagad solidaritet. Eftersom vetenskap handlar om att arbeta tillsammans med andra kunde detta ha en skadlig inverkan. ”Jag hoppas att den hårdnande konkurrensen kunde leda till starkare sammanhållning i forskarvärlden. Förhoppningsvis kommer också mindre forskningsgrenar såsom ungdomsforskningen att klara sig i konkurrensen.”

Också de hot och risker som friheten i det vetenskapliga arbetet medför ser Suurpää som en forskningspolitisk fråga. ”Efter att i ett tjugotal år ha forskat i teman som är förknippade med värdeladdade frågor såsom multikulturalitet och rasism tycker jag mig märka att forskningsmiljöerna har blivit otryggare. Jag ser det klart som en forskningspolitisk fråga hur vi ska garantera att forskarna kan, vill och vågar lyfta fram omtvistade och svåra och även ihjältigna frågor och bedriva sin forskning fördomsfritt.”

Ursprunglig text på finska och foto: Leena Vähäkylä

Senast ändrad 11.1.2018
  • FINLANDS AKADEMI
  • Hagnäskajen 6
  • PB 131
  • 00531 Helsingfors
Följ oss:
FacebookSlideshareTwitterYoutube
VÄXEL 0295 335 000
REGISTRATORS-
KONTOR
0295 335 049
FAX 0295 335 299
   
E-POST fornamn.efternamn@aka.fi
ÖPPETTIDER mån–fre 8.00–16.15
   
SÖK MEDARBETARE »
KONTAKTINFORMATION & FAKTURERING»
FRÅGA OCH TYCK TILL »