FI EN

Finlands hungerår har inte fallit i glömska

6.10.2017

Akademiforskaren Andrew Newby vid Helsingfors universitet känner till rutten när vi tillsammans besöker de minnesmärken i Tavastland som under hungeråren restes längs bansträckan mellan Riihimäki och Sankt Petersburg. Vad berättar minnesmärkena om hungeråren och vad berättar de om den tiden för 150 år sedan?

För Irlandsbördige Newby är den stora svälten på Irland en del av såväl den nationella berättelsen som hans egen släkthistoria. På så sätt föddes även hans intresse att forska i hungersnöd. Han hörde första gången om Finlands hungerår i Edinburgh av en finländsk utbytesstudent, sedermera hans fru. ”Jag trodde att alla var lika medvetna om hungeråren som hon var.”

Irland hade en befolkning på åtta miljoner och mer än en miljon människor dog under åren 1845–1851 medan en miljon emigrerade framförallt till Amerika. Enligt Newby anser man på Irland att utan förtrycket från det brittiska styret hade hungersnöden kunnat förhindras. Irland var i hög grad beroende av potatis och den egna potatisodlingen. Därför blev följderna ödesdigra när potatispesten spred sig på ön. Först under de senaste årtiondena har Irlands befolkning återhämtat sig från katastrofen på 1840-talet.

“På Irland hävdar man att om där hade funnits ett eget parlament och irländarna själva fått bestämma om sina ärenden så hade det aldrig blivit hungersnöd. Det här kan mycket väl stämma. I Finlands fall vet man att det var sträng köld och den egna administrationen fattade beslut om de politiska lösningarna och ändå drabbades Finland av hungersnöd”, säger Newby. Fennomanerna som skrev Finlands historia varken skylde på eller ens nämnde Ryssland. Däremot skapade de en berättelse om att finländarna framöver borde vara flitigare och mer noggranna med sina resurser.

I videofilmen berättar Andrew Newby närmare om såväl historien bakom bansträckan mellan Riihimäki och Sankt Petersburg som hungersnöden i Finland och på Irland. Newby upprätthåller ett Instagramkonto där han publicerar bilder om minnesmärken från hungeråren: https://www.instagram.com/finnishfaminememorials/.

Minnesmärkena minner om hungeråren lokalt

Driven av en stor förundran började Newby forska i minnesmärkena. Ur ett irländskt perspektiv såg det nämligen ut som om hungeråren helt hade fallit i glömska i Finland medan hungersnöden fortfarande tydligt finns med i den politiska diskursen på Irland. Under hungeråren dog cirka 200 000 finländare, det vill säga hela tio procent av befolkningen. Hungeråren innebar en enorm kris både socialt, jordbruksmässigt och ekonomiskt. Newbys forskning tyder på att det inte rådde hungersnöd endast under de svåraste missväxtåren 1867–1868 utan under en betydligt längre period, det vill säga åren 1862–1869. I skolornas läromedel och kyrkoböcker finns den nationella berättelsen med fokus på året 1868, medan de lokala minnesmärkena även har förevigat en helt annan berättelse och historia om hur länge hungeråren varade och hurdana regionala effekter som blev följden. “De lokala minnesmärkena skapar tillsammans bilden av en kris som pågick i ett årtionde”, konstaterar Newby.

Newby menar att minnesmärkena har fått människor att uppmärksamma saken på ett helt nytt sätt. I Finland finns till exempel inget nationellt monument till minnet av hungeråren, men efter Newbys kartläggning har 84 lokala minnesmärken hittats i Finland och flera torde ännu vänta på att bli upptäckta.

Jubileumsåret som hedrade att det hade förlöpt 150 år sedan den stora hungersnöden ledde till att nya minnesmärken lavinartat skapades och i Strokestown på Irland finns även
The Irish National Famine Museum där en utställning om Finlands hungerår öppnades i början av september med Newby som kurator. Till utställningen har han fått låna finländska jordbruksredskap och barkbröd i olika skeden av tillagningen

Newby deltog även senaste vår i en historisk vandring på 160 kilometer från Strokestown till Dublin som ordnades i samband med utställningen för att hedra offren för hungersnöden. ”Det kändes betydelsefullt för mig. Jag ville ge mitt stöd och närma mig mitt forskningsämne via enskilda människors berättelser. Hungersnödens offer var människor, inte siffror eller statistik”.

Jämförande historiker söker kontaktpunkter mellan dåtid och nutid

Newby har verkligen tyckt om att söka minnesmärken. ”Jag njuter av mitt arbete när jag får köra till minnesmärkena, och emellanåt tillsammans med mina söner, även om det låter som

en person med medelålderskris i en roman av Nick Hornby”, säger Newby med ett skratt.

”Det här skulle inte ha varit möjligt utan internet. Jag kunde ha åkt omkring i Finland i 50 år utan att hitta alltför många minnesmärken för det här är ett stort land jämfört med Irland. Härefter kommer Newby att bedriva forskning vid Århus universitet i Danmark, där han forskar i svältrelaterade transnationella fenomen i de nordiska länderna. Enligt Newby finns det fortfarande mycket i minnesmärkena att forska i.

Newby anser att jämförande historieforskning kan föra med sig nya perspektiv när det gäller synen på historien och likväl samtiden. Han vill inte vara den som säger hur olika länder borde agera eller minnas hungersnöd. “När det gäller historia är jag intresserad av att veta varför det finns en del universella berättelser, anledningen till att de förekommer och varför de berättas”.

 

Längs bansträckan mellan Riihimäki och Sankt Petersburg finns många minnesmärken i till exempel Hikiä, Oitti, Lahtis och Nyby. Minnesmärket i Hikiä är beläget uppe på åsen Pässinlukko. Redan 1862 rullades stenen på plats till minnet av dem som dött i tyfus. Under hungeråren avled hela en femtedel av invånarna i Hikiä.  

Minnesmärket i Kärkölä finns på begravningsplatsen för banbyggarna åren 1868–70 och har rests år 1967. I järnvägsmännens tidning Juna (Tåget) hävdades år 1907 att det för varje bankilometer dog en järnvägsbyggare. Staketet runt begravningsplatsen består av rälsstumpar.

 

Text, foto och video: Joonas Aitonurmi

Senast ändrad 6.10.2017
  • FINLANDS AKADEMI
  • Hagnäskajen 6
  • PB 131
  • 00531 Helsingfors
Följ oss:
FacebookSlideshareTwitterYoutube
VÄXEL 0295 335 000
REGISTRATORS-
KONTOR
0295 335 049
FAX 0295 335 299
   
E-POST fornamn.efternamn@aka.fi
ÖPPETTIDER mån–fre 8.00–16.15
   
SÖK MEDARBETARE »
KONTAKTINFORMATION & FAKTURERING»
FRÅGA OCH TYCK TILL »