FI EN

Ett möte med forskardoktorer främjade dialogen

31.10.2016

”Akademins bidrag för anställning som forskardoktor är i princip den bästa finansieringen som en forskare i denna fas kan få i Finland”. Detta konstaterar de unga forskardoktorerna, biologerna Veera Norros och Heikki Takala som i oktober deltog i ett möte mellan Finlands Akademis forskningsråd för biovetenskap och miljö och de forskardoktorer som fått finansiering från forskningsrådet.

Under mötet diskuterades forskningen och finansieringen med forskningsrådet. Temana omfattade bland annat forsknings- och undervisningsarbetet och Finlands Akademis finansieringsformer. Också arbetsgemenskapen och rörligheten var populära diskussionsteman. Forskardoktorerna ansåg att dialogen mellan forskarna och finansieringsparten under mötet var en bra sak.

”Denna finansiering är en stor merit för en forskare”, säger Norros. Hon forskar vid Finlands miljöcentral i artegenskaperna bland växtplankton i Östersjön och hur en modell kan utarbetas för detta. ”I bästa fall leder detta till att finansiering erhålls flera gånger från Akademin”, säger Takala, som forskar i optogenetiska verktyg som grundar sig på fytokromens funktion vid Helsingfors universitet. Optogenetik är en ny forskningsgren där cellernas funktion regleras med hjälp av ljus. Fytokromerna är en särskild proteingrupp som uppfattar rött ljus och är viktiga bland annat för växternas utveckling.

I ansökan om Akademins finansiering lyfter forskarna som goda sidor fram utlåtandena från den internationella panelen, även som god träning för kommande ansökningsrundor. Det skulle dock behövas mer pengar för utdelning. ”Forskarkarriären omfattar något existentiella osäkerhetsfrågor på samma sätt som inom konsten. Det är helt sannolikt att jag fortsätter på denna linje, om det bara finns en möjlighet för det, men jag har också några reservplaner, ” säger Norros.

”Ända sedan jag var liten har alla trott att jag skulle bli forskare, och nu är jag det. Själv har jag inte ansett det vara en självklarhet. Arbetet karaktäriseras av osäkerhet. Ett år innan ett projekt avslutas måste man senast fundera på följande projekt”, säger Takala. ”Som forskardoktor är det mycket bra att man har tre år på sig att i lugn och ro bedriva forskning, och åtminstone de två första åren behöver man inte fundera på följande projekt.”

Forskningen håller doktorerna i gång

Norros och Takala anser det vara bra att man jämfört med en avhandling har uppmuntrat till att utvidga forskningsfältet och röra sig utanför sitt eget bekvämlighetsområde. Båda forskarna anser att Akademins nya mobilitetskriterium är en bra sak med tanke på vetenskapen, oavsett om rörligheten hänför sig till Finland eller utlandet.

Takala har arbetat i Helsingfors och Jyväskylä i Finland samt i Göteborg i Sverige. Rörligheten främjar nätverksbildningen, men det avgörande är hur privatlivet och forskarkarriären ska samordnas”, säger Takala.

”Med en distansförbindelse kan specifika frågor skötas, men den fysiska rörligheten är en omfattande erfarenhet. Den ger väldigt mycket och sådant som jag inte ens hade kunnat tänka mig. Jag har ett barn och förstår bra den kritik som ges av personer som har familj och som gäller rörlighetskravet, men för tillfället anser jag att kraven är rimliga”, kommenterar Norros.

Norros har arbetat i Helsingfors och i Michigan, USA. ”Det är rättvist att det nu i stället för inofficiell praxis finns ett officiellt krav som alla sökande kan beakta och inkludera i ansökan.”

Avancemang genom samarbete

Enligt Norros och Takala bör en forskare som bedriver basforskning kunna bedöma vilka konsekvenser den egna forskningen leder till, men det känns orimligt att planera hela kedjan från början till slut. Mellan forskarna och beslutsfattarna och dem som sköter tillämpningen skulle det behövas mellanhänder som hjälp för att förmedla informationen vidare.

Båda forskarna tror att de kommer att hitta jobb även i framtiden. De egna forskningarna framskrider i dag som planerat. Det är viktigt att man omges av en god arbetsgemenskap. ”Jag önskar att jag kunde verka i ett ännu större samarbete, även om självständigt arbete hör till denna forskarfas. I framtiden skulle jag också gärna arbeta med en egen forskningsgrupp”, berättar Norros. ”För mig är det viktigt att vara omgiven av bra personer, och tillsammans med dessa producera vetenskap. Om man gör allting själv, leder det inte till något resultat”, säger Takala.

Senast ändrad 31.10.2016
  • FINLANDS AKADEMI
  • Hagnäskajen 6
  • PB 131
  • 00531 Helsingfors
Följ oss:
FacebookSlideshareTwitterYoutube
VÄXEL 0295 335 000
REGISTRATORS-
KONTOR
0295 335 049
FAX 0295 335 299
   
E-POST fornamn.efternamn@aka.fi
ÖPPETTIDER mån–fre 8.00–16.15
   
SÖK MEDARBETARE »
KONTAKTINFORMATION & FAKTURERING»
FRÅGA OCH TYCK TILL »