FI EN

Finlands Akademis forskningspolitiska jämförelse av fem länder visar: Forskningspolitiken i Finland i behov av en uppdatering

21.12.2010

Finlands Akademi har undersökt de forskningspolitiska lösningar man gått in för i fem med Finland jämförbara länder under 2000-talet. Enligt jämförelsen har Danmark, Irland, Nederländerna, Norge och Schweiz varit framgångsrika tack vare att de under hela 2000-talet aktivt och konsekvent har utvecklat premisserna och finansieringsformerna för sin forskning. Finland hör till samma grupp, men någon föregångarroll eller exempelstatus har landet inte.

Rapporten ”Praxis och medel inom forskningspolitiken – en jämförelse mellan fem länder” publiceras idag. Den grundläggande frågeställningen gäller vad dessa länder gjort bättre än Finland eller vilka eventuella försummelser i Finland som har försvagat landets vetenskapliga prestanda.

Inhemska och internationella utvärderingar från de senaste åren har visat att den finländska forskningens relativa ställning på 2000-talet inte har utvecklats så som man önskat. Många små europeiska länder, såsom Irland, Norge och Danmark, har gått förbi Finland samtidigt som vissa toppländer inom vetenskap – bl.a. Nederländerna och Schweiz – har ökat sitt försprång. Som en viktig orsak till detta har man sett att Finland inte har uppdaterat sin politik sedan landet i början av 2000-talet på kort tid nådde den internationella täten.

Rapporten visar också att länderna tycks genomföra eller åtminstone testa lösningar som genomförts i ett annat land som upplevs som föregångare, trots att det inte finns några tungt vägande bevis för nyttan av dessa lösningar.

Enligt Paavo Löppönen, direktör för utveckling och utvärdering vid Finlands Akademi, avviker Schweiz på ett intressant sätt från de övriga länder som ingick i jämförelsen. Den schweiziska forskningen har stadigt närmat sig Förenta staternas rekordnivå och kommer sannolikt inom en snar framtid att gå förbi den. Schweiz har förlitat sig på traditionella metoder, varav de främsta är starka och internationellt konkurrenskraftiga universitet, riklig finansiering av grundforskning, omfattande och mångsidigt internationellt samarbete samt forskarnas mobilitet.

Löppönen understryker att man inte kan peka på någon enskild faktor som skulle förklara varför de fem undersökta länderna klarat sig bättre än Finland. Vad man däremot kan peka på är fem viktiga skillnader.

• Internationellt vetenskapligt samarbete: Detta är Schweiz särskilda styrka, samtidigt som det är Finlands mest uppenbara svaghet. Finland ligger efter alla fem länder vad gäller andelen utländska forskare och studerande inom forskningssystemet.

• Finansieringsstrukturen för högskolornas forskning: I Nederländerna, Norge, Schweiz och Danmark svarar den offentliga sektorn för över 60 procent av basfinansieringen av universitetens och högskolornas forskning. I Nederländerna är andelen 75 procent, medan den i Finland är 45 och i Irland 35 procent.

• Tematiskt inriktad vs. forskarcentrerad finansiering: De tematiskt inriktade finansieringsformernas relativa betydelse tycks vara större i Finland än i de flesta jämförelseländerna.

• Forskningsinfrastruktur: Gemensamt för alla länder är att de deltar i utvecklingen och användningen av internationell infrastruktur. Jämförelseländerna har dock satsat mer än Finland på att utveckla sina inhemska infrastrukturer. De har under flera års tid genomfört konkreta investeringsprogram.

• Forskarlönerna: Konkurrensen om kompetenta forskare avspeglas också i forskningspolitiken. Med forskningspolitiska medel har man försökt skapa olika attraktivitetsfaktorer, såsom karriärstigar för forskarna. Jämförelsen visar att Finlands främsta problem är forskarnas löner, som genomgående ligger avsevärt under jämförelseländernas nivå. Detta gäller såväl den offentliga sektorn och universiteten som den privata sektorn.

Rapporten ”Praxis och medel inom forskningspolitiken – en jämförelse mellan fem länder” (128 sidor, på finska), som ingår i Finlands Akademis publikationsserie, har skrivits av Kimmo Viljamaa, Janne Lehenkari, Tarmo Lemola och Terhi Tuominen. Rapporten (på finska) kan laddas ner på adressen: www.aka.fi/julkaisut.

Mer information: direktör Paavo Löppönen, Finlands Akademi, tfn 050 5407 562 samt konsult Kimmo Viljamaa, Advansis Oy, tfn 040 5091 424

Finlands Akademi, kommunikationen
Kommunikationsdirektör Maj-Lis Tanner
tfn 09-7748 8347, 040-729 6736
fornamn.efternamn(at)aka.fi

  • FINLANDS AKADEMI
  • Hagnäskajen 6
  • PB 131
  • 00531 Helsingfors
Följ oss:
FacebookSlideshareTwitterYoutube
VÄXEL 0295 335 000
REGISTRATORS-
KONTOR
0295 335 049
FAX 0295 335 299
   
E-POST fornamn.efternamn@aka.fi
ÖPPETTIDER mån–fre 8.00–16.15
   
SÖK MEDARBETARE »
KONTAKTINFORMATION & FAKTURERING»
FRÅGA OCH TYCK TILL »