FI EN

Akademiker Riitta Hari söker nya synvinklar på människosinnet

Akademiker, akademiprofessor Riitta Hari är en internationellt renommerad hjärnforskare. Hon har spelat en avgörande roll i utvecklingen av nya metoder och tillämpningar på hjärnavbildningens område. För närvarande fokuserar Hari på forskning i vad som sker i hjärnan då vi står i växelverkan med andra – och åter en gång går hon i bräschen.

Riitta Hari leder hjärnforskningsenheten vid Aalto-universitetets lågtemperaturlaboratorium. Hari och hennes forskningsgrupp är framför allt kända för sina insatser i den långsiktiga utvecklingen av magnetoencefalografin (MEG) och dess tillämpningar.

Med hjälp av MEG, som mäter svaga magnetfält i samband med hjärnaktivitet, får vi information om hjärnfunktionerna med millisekunders noggrannhet. Resultaten utnyttjas förutom i grundforskningen också i diagnostiken och observationen av neurologiska sjukdomar.

Från fysiklaboratorium till klinisk diagnostik

”Redan första terminen på medi rusade jag till institutionen för fysiologi för att höra mig för om undervisning eller forskning i frågor som gäller hjärnan. Ganska snart fick jag en egen bordsända där, men någon handledning fanns det inte på den tiden”, minns Hari sin tid vid Helsingfors universitet, där hon blev medicine och kirurgie doktor 1980.

I slutskedet av sin doktorsavhandling inledde hon samarbete med forskare vid Tekniska högskolan som forskade i magnetokardiografi. Hon började forska i hjärnan med hjälp av den enkanaliga mätapparat som biträdande professor Toivo Katilas grupp hade tagit fram.

Ett avgörande steg i hennes vetenskapliga karriär togs år 1982, då lågtemperaturlaboratoriets karismatiske ledare, professor Olli V. Lounasmaa utsåg henne till ledare för ”Hjärngruppen”. Med specialistläkarpapper i bakfickan och en ny tjänst som Finlands Akademis yngre forskare vågade Hari tacka nej till en fast sjukhustjänst och i stället välja att bli forskare på heltid.

Samarbetet med akademiker Lounasmaa löpte utmärkt: Hari bedrev hjärnforskning och Lounasmaa ledde utvecklingen av den nya generationens mätapparater.

”Till en början var forskningen av nödens tvång mycket MEG-centrerad, eftersom vi inte hade några andra metoder”, berättar Hari. ”Därför breddade vi vårt forskningsfält så att vi småningom hade en riktigt god helhetsuppfattning om hjärnfunktionerna – bättre än vad vi skulle ha nått genom att enbart fokusera på något visst område i hjärnan eller ett enskilt fenomen, vilket många andra grupper gjorde.”

Så var forskargruppen väl rustad inför 1990-talet, som av Förenta staternas senat utsågs till hjärnans decennium. Runtom i världen satsades det hårt på hjärnforskning vid den tiden. Detta lockade nya forskare, och kunskapen om hjärnan och dess funktioner växte snabbt.

”Också vi gagnades av – och bidrog till – boomen. Avbildningen av människohjärnan har revolutionerat våra uppfattningar om förhållandet mellan beteende och hjärnfunktioner. I och med metodernas hisnande utveckling är dagens hjärnavbildningslaboratorier en mötesplats för både hjärnforskare och forskare i människosinnet”, berättar Hari engagerad.

Från hjärnan till sinnet

Under drygt tio års tid har experimentens upplägg allt mer kommit att motsvara naturliga förhållanden, vilket har fört Hari allt närmare en förståelse av det mänskliga sinnet.

Hon drömmer om en ”två personers neurovetenskap”, dvs. simultan undersökning av två hjärnor, vilket skulle ge information om den mänskliga interaktionens cerebrala grund.

”Våra hjärnor formas allra mest just av andra människor, och därför är det enligt min mening nödvändigt att avancera i den här riktningen om vi vill förstå människosinnet. För den som forskar i det mänskliga sinnet är en två personers dyad en förnuftigare enhet än en enskild individ.”

Naturligare experimentupplägg utvecklas också inom Aalto-universitetets projekt ”aivoAALTO”, där universitetets alla tre högskolor medverkar. Bland annat undersöker man hur film påverkar människosinnet.

”Goda filmregissörer har viktig information om hur vårt sinne fungerar. Det här är en bra mellanfas i våra försök att ersätta strängt kontrollerade försöksförhållanden med alldagliga interaktionssituationer. Då kan vi ta fasta på t.ex. hur likadana människornas upplevelser av sin värld är”, säger Hari.

Hon beskriver arbetet som krävande riskforskning där man hela tiden rör sig på osäker grund; nya försöksupplägg, apparater, signalanalyser och begrepp måste hela tiden utvecklas.

”För att inte stå helt på lösan grund avancerar vi normalt på två fronter så att en del av våra projekt är inriktade på mer traditionell forskning kring sinnesfunktioner och rörelse.”

Forskarna väntar sig att resultaten ska öppna nya perspektiv också på hur en skadad hjärna och ett brustet människosinne kan repareras.

Kraft från samarbete och forskningsresultat

Riitta Hari har samarbetat med forskare på otaliga områden, från matematiker till humanister. Också hennes publikationsverksamhet vittnar om en stor bredd: 285 refererade originalpublikationer och 70 internationella sammandragspublikationer och artiklar i samlingsverk. Hon har varit handledare för sammanlagt 34 doktorander inom medicin, neurovetenskap, fysik och psykologi.

”Då man omges av forskare i olika åldrar och med olika bakgrund och alla brinner för att förstå hjärnan och människosinnet så uppstår det alltid någonting nytt och intressant. Nya upptäckter i kombination med konstruktiva, tankeväckande och ibland direkt upprymda diskussioner håller mig igång och ger kraft att övervinna svårigheter.”

Publicitet har Hari efter bästa förmåga försökt undvika. Som ett utslag av det kan man väl se att hon i läkarmatrikeln uppger eremitliv som hobby.

”Men eftersom det är samhället som bekostar vår forskning har vi givetvis en skyldighet att informera också publiken om våra rön”, påminner hon.

Akademikertiteln gör Hari överraskad, men även tacksam. Hon ser titeln som en erkänsla åt neurovetenskapen och hjärnavbildningen snarare än som en personlig ynnest och hoppas att titeln ska ge denna forskning den uppmärksamhet den förtjänar.

Prestationer och pris

Riitta Hari har precis inlett sin tredje femårsperiod som akademiprofessor (2010–2014). Hon leder också Spetsforskningsenheten för systemisk neurovetenskap och hjärnavbildning.

Av de pris Hari tilldelats kan nämnas hedersdoktors värdighet vid universitetet i Lissabon 2003, Louis-Jeantet Prize for Medicine 2003, Advancement of European Science 1987, Medlemskap i Förenta staternas vetenskapsakademi 2004 samt Finlands vetenskapspris 2009, hedersdoktors värdighet vid Kuopio universitet 2005 och Matti Äyräpää-priset 2001. Akademikertiteln mottog akademiprofessor Riitta Hari i november 2010.


Text: Paula Böhling

  • FINLANDS AKADEMI
  • Hagnäskajen 6
  • PB 131
  • 00531 Helsingfors
Följ oss:
FacebookSlideshareTwitterYoutube
VÄXEL 0295 335 000
REGISTRATORS-
KONTOR
0295 335 049
FAX 0295 335 299
   
E-POST fornamn.efternamn@aka.fi
ÖPPETTIDER mån–fre 8.00–16.15
   
SÖK MEDARBETARE »
KONTAKTINFORMATION & FAKTURERING»
FRÅGA OCH TYCK TILL »