FI

Sjöar och åar är relevanta även för klimatförändringen

12.1.2017

Förutom skogar och myrmarker spelar också sjöar och åar en viktig roll i kolets kretslopp mellan jordytan och atmosfären. Det innebär således att sjöar och åar har stor relevans också vad gäller klimatförändringen.

”Klimatförändringen syns i sjöar på så vis att den omvandlar olika sammanbundna fysikaliska fenomen som i sin tur är sammankopplade med kolcykeln på många olika sätt. Klimatförändringen har lett till att nederbörden har ökat. Det transporteras därför allt större mängder organiskt material från land till vattendrag genom avrinning. Avrinningen gör i sin tur vattnet mörkare och ytvattentemperaturen i vattendragen stiger. Detta orsakar ändringar i vattnets skiktning och i utbytet av växthusgaser mellan ytvattnet och luften”, berättar akademiprofessor Timo Vesala från Helsingfors universitet.

Klimatet i arktiska områden uppvärms cirka två gånger snabbare än jordens klimat i genomsnitt. Klimatförändringen orsakar också förändringar i skogar, myrmarker och sjöar. Vesala förklarar att de bildar återkopplingar som påverkar klimatet – de kan göra klimatet både varmare och kallare.

”När klimatet förändras ändras också olika ekosystemfunktioner så att de börjar påverka klimatet på nya sätt. Det är det här som kallas återkoppling. Kännedom om återkopplingar är en väsentlig del av forskningen kring klimatförändring”, säger Vesala.

De mekanismer som på grund av det varmare klimatet orsakar ytterligare uppvärmning, såsom koldioxidutsläpp ur marken, brukar kallas positiva återkopplingar. Om klimatets uppvärmning å andra sidan ger upphov till mekanismer som kyler ner klimatet är återkopplingen negativ. Ett exempel på en sådan mekanism är trädens växande kolsänka som beror på en förlängd växtperiod. Olika slags återkopplingar står under särskild lupp vid spetsforskningsenheten för atmosfäriska vetenskaper, som leds av akademiprofessor Markku Kulmala och där Vesala fungerar som gruppledare.

Man känner inte exakt till den totala effekten av klimatförändringen på den ökande skogstillväxten i Finland. En stor del av den snabbare tillväxten kan förklaras med att den effektiverade skogsskötseln har ändrat skogarnas åldersstruktur. Men tillväxten försnabbas också på grund av att koldioxidhalten och temperaturen ökar samt som följd av den ökade depositionen av kväveföreningar.

Metan finns också i sjöar och träsk

Metan bedöms utgöra den tredje viktigaste växthusgasen efter vattenånga och koldioxid. Mänskliga aktiviteter står för endast omkring hälften av allt metan som släpps ut i atmosfären. Myrmarker och insjöar, särskilt grunda sjöar och träsk, utgör en stor naturlig metankälla som dessutom inbegriper ett betydande inslag av osäkerhet.

”Även om myrar fungerar som kolsänkor värmer de upp atmosfären på kort sikt. Det beror på att nedbrytningen av organiskt material i en syrefattig vattenmiljö producerar metan. Ju högre temperatur, desto mer metan. Också avsmältningen av permafrosten i det arktiska området gör att torven bryts ner snabbare, vilket ökar utsläppen av både koldioxid och metan”, förklarar Vesala.

Metanproduktionen ökar även då temperaturen i bottnen av grunda sjöar och träsk stiger. Vattendjupet har stor betydelse, eftersom olika biologiska processer upplöser metanen medan den tar sig från botten till ytan.

”Bottensedimentet är övermättat med upplöst metan, vilket ofta leder till att det bildas gasbubblor i vattnet. Bubblorna kan stiga till ytan och transportera stora mängder metan. Utsläppen från dessa bubblor, från myrar och insjöar samt den bakomliggande mekanismen utgör en komplex företeelse som är bristfälligt beskriven i existerande modeller för metanutsläpp”, säger Vesala.

Förutom metan är även sötvattensystem viktiga koldioxidkällor. Moderna och kompletterande observationer av materialkretsloppet samt modellering av processer på basis av dessa observationer är av avgörande betydelse för en heltäckande förståelse av klimateffekterna av skogar och myrmarker.

Timo Vesala leder mätningsnätverket ICOS-Finland, som är en självständig del av den internationella takorganisationen ICOS (Integrated Carbon Observation System). Nätverket har sitt säte i Gumtäkt i Helsingfors. Det samordnar och utvecklar europeiska mätningar från mätstationer spridda över hela Europa. ICOS tar fram data om koncentrationer av växthusgaser och om växelverkan mellan växthusgaser, klimatet och den globala kolcykeln. ICOS producerar enhetliga och noggranna observationsserier på lång sikt för forskare som kan utnyttjas i arbetet mot utsläpp. I Finland finns en sjömätstation som ingår i nätverket.

Vesalas forskningsgrupp tillsammans med docent Anne Ojalas grupp från Helsingfors universitet (miljövetenskapliga institutionen) är banbrytare vad gäller utnyttjandet av högklassiga långtidsobservationer inom atmosfäriska vetenskaper samt inom undersökningar av sjöar och åar.

Mer information

Finlands Akademi, kommunikationen
Joonas Aitonurmi
tfn 0295 335 153
fornamn.efternamn(at)aka.fi

 

Senast ändrad 12.1.2017
  • FINLANDS AKADEMI
  • Hagnäskajen 6
  • PB 131
  • 00531 Helsingfors
Följ oss:
FacebookSlideshareTwitterYoutube
VÄXEL 0295 335 000
REGISTRATORS-
KONTOR
0295 335 049
FAX 0295 335 299
   
E-POST fornamn.efternamn@aka.fi
ÖPPETTIDER mån–fre 8.00–16.15
   
SÖK MEDARBETARE »
KONTAKTINFORMATION & FAKTURERING»
FRÅGA OCH TYCK TILL »