FI EN

Fortfarande svårt att prognostisera rymdväder på grund av bristfälliga observationer

10.10.13

Nästan alla stora rymdstormar orsakas av enorma plasmamoln (CME), så kallade koronamassutkastningar. De datorsimuleringar som utvecklats för att prognostisera dem har gjort stormprognoserna tillförlitligare på sistone, men de är fortfarande inexakta. Detta beror på både det stora avståndet mellan solen och jorden, det glesa observationsnätverket och svårigheten att estimera CME-strukturen, berättar akademiforskare Emilia Kilpua.

Vårt samhälle är allt mer beroende av teknik som rymdvädret kan skada. När ett plasmamoln träffar jordens magnetosfär förekommer det en hel del kraftiga fenomen i jordens närrymd, bland annat i norrskensregionens flöden och strålningsbältena som omger jorden. Det här resulterar i fantastiska norrsken men orsakar också skadliga avbrott i GPS-navigering och radiokommunikation samt störningar i satelliter och elnät. Därför är tillförlitliga prognoser om rymdvädret viktiga.

Användare av rymdvädertjänster behöver cirka en dags varsel. Därför måste prognoserna göras utifrån indirekta observationer av solen. Det är mycket svårt att fastställa CME-utkastningarnas kurs och hastighet. Endast cirka tio procent av plasmamolnen kan observeras tillförlitligt i början av deras färd från solen till jorden. Efter de sista goda observationerna kan en CME:s kurs och hastighet förändras betydligt.

”Därför kan en CME som enligt prognosen kommer att frontalkrocka med jorden ändra riktning och endast snudda vid jordens magnetosfär, vilket resulterar i obefintlig aktivitet. Men CME:s kurs kan plötsligt också ändras så att den frontalkrockar med jorden och orsakar en enorm rymdstorm. Om CME:s magnetfält är riktat mot norr uppstår ingen rymdstorm, även om en snabb och kraftig CME skulle frontalkrocka med jorden. På samma sätt kan interaktionen med den omgivande solvinden och andra CME:er betydligt ändra CME:s struktur och dess förmåga att driva fram rymdstormar”, berättar Kilpua.

År 2006 sköt NASA upp STEREO-sonder som gjort det möjligt att fotografera plasmamoln från olika positioner, vilket förbättrat estimeringen av plasmamolnens kurs och hastighet. STEREO-sondernas avstånd förändras dock hela tiden, och därför kan de inte användas för att ta fram fortlöpande rymdväderprognoser. 

På Gumtäkt rymdcenter vid Helsingfors universitet bedrivs omfattande grundforskning som kan bidra till tillförlitligare rymdväderprognoser. Centret tillhandahåller samhällstjänster såsom rapportering av aktivitetsnivån. I framtiden kommer centret också att prognostisera solobservationer. Utifrån STEREO-mätningar reder Kilpuas forskningsgrupp ut hur CME:er roterar och ändrar kurs efter att de lämnat solen. 

”Det är speciellt intressant att förstå hur superstormar uppstår”, säger Kilpua. I juli 2012 missade ett kraftigt plasmamoln jorden men träffade i stället sonden STEREO-A. Det var ett av de kraftigaste observerade utbrotten någonsin, kanske till och med kraftigare än Carrington-stormen 1859, då norrsken syntes så långt söderut som på Hawaii och telegrafnätet slogs ut för lång tid. Orsaken till superstormar är ofta kraftigt interagerande plasmamoln.


Mer information: akademiforskare Emilia Kilpua, tfn 09 191 50615 eller 050 4155 358,
e-post emilia.kilpua(at)helsinki.fi

Finlands Akademis kommunikation
informatör Leena Vähäkylä
tfn 0295 335 139
fornamn.efternamn(at)aka.fi

 

 

 

  • FINLANDS AKADEMI
  • Hagnäskajen 6
  • PB 131
  • 00531 Helsingfors
Följ oss:
FacebookSlideshareTwitterYoutube
VÄXEL 0295 335 000
REGISTRATORS-
KONTOR
0295 335 049
FAX 0295 335 299
   
E-POST fornamn.efternamn@aka.fi
ÖPPETTIDER mån–fre 8.00–16.15
   
SÖK MEDARBETARE »
KONTAKTINFORMATION & FAKTURERING»
FRÅGA OCH TYCK TILL »