Johan Staffans

7:e plats, internationella kategorin
Johan Staffans, Helsingin Suomalainen Yhteiskoulu (Helsingfors)
Hemort: Helsingfors

En undersökning om machiavellism: Var de Gaulle och Kekkonen machiavellister?
(500 euro)

Hela arbete

Var de Gaulle och Kekkonen machiavellister?

Johan Staffans, 18, som studerar vid Helsingin Suomalainen Yhteiskoulu i Helsingfors, utvecklar i sitt arbete en modern variant av den traditionella machiavellismen och granskar i skenet av denna två av förra århundradets statsmän, Charles de Gaulle och Urho Kekkonen.

Tanken på att skriva detta arbete föddes då Johan läste Machiavellis verk Fursten, som skrevs på 1500-talet som en handbok för härskare. Det har gått 500 år sedan Machiavellis verk publicerades, men det är ännu aktuellt, påpekar Johan i sitt arbete. ”Machiavellisk” är en term som används för att beskriva en person som är beredd att göra vad som helst för att uppnå sitt mål.

Johan delar in sin nutidsanpassade modell i två delar, vilka fokuserar på machiavellismens två särdrag: hur man kommer till makten och hur man bevarar denna makt. I början av arbetet påpekar han också själv att det noggrant avgränsade perspektivet beklagligt nog samtidigt är arbetets svaghet, eftersom det då inte kan ge en helhetsbild av forskningsobjektet om man beaktar machiavellismens olika tolkningar.

I sitt arbete kom Johan till den slutsatsen att enligt den tillämpade modellen var både de Gaulle och Kekkonen machiavellister. Bägge utnyttjade medierna för att svartmåla sina politiska motståndare och stärka sitt eget rykte. I granskningen framkom även andra machiavelliska drag som de ofta föll tillbaka på. Bägge röjde sina politiska motståndare ur vägen och drog nytta av ett yttre hot för att befästa sin maktposition; Kekkonen i ännu högre grad än de Gaulle. Kekkonen manipulerade dessutom partifältet i syfte att skapa splittring och stärka sin egen makt. Kekkonen och de Gaulle använde dessa metoder i olika skeden: de Gaulle när han steg till makten och Kekkonen först därefter, dock i en allt högre grad ju längre hans tid vid makten framskred.

Lysande och originellt ämnesval

Utvärderarna ansåg att ämnesvalet var lysande och originellt. Johan har klart definierat sin frågeställning och besvarar den i sitt arbete. Han motiverar, analyserar och tillämpar på ett skickligt sätt sin teori på historieforskningen.

Först ger Johan en bra förklaring av machiavellismens idé, och därefter beskriver han varför de metoder som de Gaulle och Kekkonen använde sig av kan anses vara machiavelliska. Utvärderarna noterar att argumenteringen håller väl genom hela arbetet.

Utvärderarna anser att det är en fröjd att följa skribentens flytande text och tankegång. Förutom att arbetet är utmärkt ansåg utvärderarna också att det var underhållande.