1. Johanna Karhu, gymnasiet Uleåborgs Lyceum

Elritsans (Phoxinus phoxinus) placering utgående från bottnens färg

Vinnare i Viksu 2003 är 17-åriga Johanna Karhu som studerar vid gymnasiet Uleåborgs Lyceum. Johannas undersökning anknyter till biologi.

Johanna utreder i sin undersökning om elritsan (Phoxinus phoxinus) väljer uppehållsplats utgående från sin egen skyddsfärg och färgen på bottnen. Johanna fick uppslaget till undersökningen då hon i närheten av familjens stuga följde med elritsornas liv i forsen Koirakoski i Kiminge älv. Hon blev speciellt intresserad av hur elritsorna utnyttjade sin skyddsfärg då de flydde från fiender, till exempel en annalkande människa.

Johanna hade följande hypotes: på kort sikt väljer elritsan en plats med den bottenfärg som bäst motsvarar den skyddsfärg den då har. Hon bestämde sig för att undersöka saken genom ett enkelt prov, där man använder elritsor med mörk respektive ljus skyddsfärg samt svart och vit botten. Johanna antog att de mörka elritsorna skulle söka sig till det svarta underlaget. För de ljusa elritsornas del antog hon att de inte i samma omfattning som de mörka skulle söka sig till det svarta underlaget.

De elritsor Johanna använde i testet fångades i forsen Koirakoski i Kiminge älv. Elritsorna läts först utnyttja sin färgförändringsförmåga och ändra färg i ett svart eller vitt kärl. Vid testet placerades elritsorna i ett kärl där de kunde välja en svart eller en vit botten. Resultaten från Johannas test visar att skyddsfärgen och färgen på bottnen är beroende av varandra. Att välja färg är ett av fiskartens sätt att klara sig undan hoten från de många rovfiskarna och rovdjuren. Undersökningen gav också antydningar om att elritsans färgval kan vara mer komplext än svart-vit-uppställningen ger vid handen. Johannas undersökning styrker även att färger har en avsevärd betydelse för fiskarnas beteende.

Elritsan har sammantaget en mängd olika skyddsmekanismer mot predatorer. Johannas test anger inte hur allmänt det i förhållande till andra skyddsmetoder är att elritsan utnyttjar färgen som skydd. Det visar endast att elritsan väljer plats utgående från dess färg i renodlade situationer. Det leder till slutsatsen att fisken på något sätt "förstår" att den har en viss färg i förhållande till bottnens färg. Eftersom Johanna placerade elritsorna i testkärlet en och en, kunde de inte sluta sig till sin egen färg utgående från andra fiskars färg. Även om fiskars färgförändringar i huvudsak grundar sig på synsinnet, kan elritsan enligt Parker (1948) ändra färg även om den är blind.

Bedömarna konstaterade att föremålet för Johannas forskning var originellt och hämtat ur den egna miljön. Johannas undersökning visar ett starkt experimentellt forskningsgrepp som inte förutsätter specialutrustning. Arbetet uppvisar en god statistisk analys. Hennes resonemang håller sig strikt inom ramarna för testet, vilket är kännetecknet för en god vetenskaplig skribent. Johannas bidrag förmedlar tydligt hennes intresse för och engagemang i ämnet. Bidraget ger också prov på en personlig skriftlig uttrycksförmåga.

Johannas fritidssysselsättningar:
Scouting, taichi, golf