4. Claus Salo, Svenska Normallyseum

The Finnish legal system: Is there enough deterrence or should we use punitive damages?

Brottslighet och förseelser kan liksom alla andra slag av socialt beteende betraktas som en speciell individs medborgerliga gensvar på förväntade förmåner och kostnader. (1) Som alla optimerare måste en brottsling avgöra om det är värt att begå ett brott för risken att bli gripen och straffad, en beräkning som görs inte sällan av annars laglydiga män och kvinnor. Majoriteten av vanliga människor har i något skede av sitt liv reflekterat över om de ska ta risken att parkera lagstridigt när de är sena till ett möte. Det slutgiltiga avgörandet baseras i regel på sannolikheten att bli ertappad och hur strängt det förmodade straffet kan bli.

Vi behöver inte nödvändigtvis fundera på gärningsmannens andra motiveringar för att förstå hur vi kunde avskräcka sådana förseelser. Exempelvis behöver den lokala parkeringsmyndigheten inte veta vem som parkerar olagligt eller varför, men snarare hur mycket olaglig parkering man vill förhindra. Detta beslut dikterar sedan hur mycket av de knappa resurserna som ska användas till övervakning och bestraffning av felparkerare. Om vi inte skulle behöva beakta kostnaderna som en faktor, skulle all felparkering precis som allt övrigt brottsligt beteende i teorin kunna förhindras helt och hållet. Om det finns fullständig avskräckning, då äger det gamla talesättet giltighet som säger att 'brott lönar sig inte'. I verkligheten står vi emellertid inför ett problem med bristande resurser och måste därför bestämma oss för en effektiv nivå av brottslighet och förseelser. Denna är effektiv eftersom samhället avskräcker de brott och förseelser vars kostnader överstiger kostnaden för avskräckning eller förebyggande, och eftersom ytterligare avskräckningsåtgärder kostar mer än de skador som undgås.

Man fann att sannolikheten att bli upptäckt och bestraffad tillika med hur hårda straff som utdöms i många fall inte tjänar som tillräckligt avskräckningsmedel mot lagöverträdelser och förseelser. Man fann att det överlag fanns alltför få avskräckningsmedel i både det straffrättsliga och civilrättsliga systemet. Slutsatsen är att fler brott och förseelser sker än vad som kunde åtgärdas, och resultatet är att offren förmodligen vidtar alltför många försiktighetsåtgärder (tänk på det faktum att 44 % av kvinnorna är rädda för att gå ut på kvällen). Detta är socialt sett suboptimalt och konsekvenserna kan vara långtgående.

Det amerikanska systemet som litar på juridikens ekonomiska aspekter granskades och det ansågs i princip även lämpligt för finländska sammanhang. Kulturella och välfärdsmässiga olikheter kunde emellertid bädda för att det amerikanska systemet skulle fungera bättre i Finland än i USA, följaktligen kunde det ge många av de positiva effekterna utan att orsaka negativa. 'Det bästa av bägge världar' kunde sålunda tillvaratas.

Argument framfördes om att finsk lagstiftning avsevärt kunde vinna på att  grundläggande ekonomiska koncept accepterades mer utbrett i juridiskt avseende. Realiserande av ekonomiska koncept kunde främja den rättsliga effektiviteten och fördela resurserna optimalt över hela samhället.