Delat sjätte pris, Marie Christensson, Mattlidens gymnasium
Fröet och knoppen som symboler för livets processer i Karin Boyes lyrik
I sina fem utgivna diksamlingar skildrar Karin Boye (1900-1941) hundratals ögonblick av tänkar, känslor och insikter. Dessa bildar tillsammans den enda uppfattning man som utomstående läsare kan mena sig ha om en författares sinne. Genom att undersöka ett av Boyes stilistiska särdrag, den genomgående bildspråkiga användningen av fröet och knoppen, har syftet med detta arbete varit att påvisa hur varierande de sammanhang där dessa begrepp förekommer är, samt att söka utforska huruvida man kan urskilja de personliga processer som diktarinnan genomgått.
Utan någon som helst bakgrund är det omfattande innehållet i Karin Boyes dikter svårförståeligt. Därför har jag utöver egenhändiga diktanalyser använt mig av belysande biografiska fakta som jag funnit i förord till olika upplagor. Av dessa framkommer bl.a. de många livsfrågor Karin Boye tampades med under sin levnastid och de olika skeden hennes liv bestod av. Detta mångfald av moraliska, psykologiska och religiösa tankehärvor genomskådas i hennes lyrik och fascinerar, delvis därför att ingen lösning förutom självmord tycktes tillfredsställande nog.
De huvudsakliga slutsatser jag kommit till är att fröet i sig självt kan symbolisera en mängd olika men ofta abstrakta begrepp såsom lidande, tillväxt, förtröstan; tro, hopp och kärlek i osv. Oftast behandlar sammanhanget även ett utvecklingsförlopp, t.ex. lidandets process. Antingen kan en dikt i sig utgöra en process eller så kan dikter från senare diktsamlingar bilda fortsättningar på tidigare funderingar i dikter med samma tema. De optimistiska och depressiva känslokasten är ständigt närvarande, både på kortare och längre sikt, och de senare samlingarna präglas av allmänt mörkare stämningar än de tidigare.