Delat sjätte pris
Lauri Kangas och Heikki Tikanmäki "Identifikation av hydroxietylstärkelse i en lösning med hjälp av optiska metoder"
Målet med undersökningen var att klargöra om man kan fastställa förekomsten av hydroxietylstärkelse (HES) i en lösning på annat sätt än med hjälp av dyrbar laboratorieutrustning. Stärkelsen kan spåras i provlösningar genom s.k. jodtest - när jodet reagerar med amylos blir lösningen mörkblå. Reaktionens styrka, och därmed också lösningens färg, beror på hur mycket stärkelse lösningen innehåller. Genom att undersöka de optiska egenskaperna hos en lösning kan man avgöra om lösningen innehåller stärkelse eller inte, och utifrån färgreaktionens styrka kan man också grovt bedöma hur hög stärkelsehalten är. Stärkelsen kan sönderdelas i två delar, amylos och amylopektin, och det är amylosen som ger upphov till färgreaktionen.
Hydroxietylstärkelse består av amylos, till vilken det har bundits hydroxietylgrupper. Undersökningsobjektet var en lösning som innehöll 60 mg/ml hydroxietylamylos (Hemohes). Man kunde med ögonmått notera en hydroxietylstärkelsehalt på 1 mg/ml i Hemohes-lösningen. En systemkamera visade sig dock vara ett bättre mätinstrument än ögat; med hjälp av kameran kan man fastställa mängden ljus som tränger igenom lösningen när man lyser på den med en lampa med jämn effekt. Med hjälp av systemkameran kunde man i provlösningen notera t.o.m. en så låg HES-halt som 0,1 mg/ml.
HES-halten och det samband med exponeringstid som kan klarläggas med hjälp av en systemkamera beskrevs med hjälp av en matematisk modell. Modellen är en relativt pålitlig metod när man vill uppskatta HES-halten i en okänd lösning.
I undersökningen konstaterades att det är tämligen enkelt att identifiera HES och fastställa ett grovt närmevärde för halten av hydroxietylstärkelse i en lösning. Den utrustning som krävs är synnerligen lättillgänglig. Om man antar att denna metod också lämpar sig för analys av urinprov är det möjligt att med dessa mätinstrument se om en person intagit hydroxietylstärkelse.