Temapriset Kemi 2011:
Laura Telenius
The quality of water in the Tahmela spring and the dosage of Kemira PAX-18 chemical needed to purify the water
(Vattenkvaliteten i Tahmela källa och den dosering av kemikalien Kemira PAX-18 som är nödvändig för att rena vattnet i källan)
Hela bidraget
18-åriga Laura Telenius studerar vid gymnasiet Tampereen lyseon lukio.
I sitt arbete ville Laura undersöka ett ämne som skulle ge henne möjlighet att själv genomföra laboratorieundersökningar. Handledaren för arbetet, Kemiras vice vd Kaj Jansson, föreslog rening av källvatten som ämne. Laura tog sig an detta ämne med intresse. Senare föreslog lärarna i hennes skola att hon skulle delta med sin undersökning i Finlands Akademis vetenskapstävling Viksu.
”Jag tänkte att när jag nu en gång satt ner så mycket tid och arbete på undersökningen, så varför skulle jag inte delta”, berättar Laura.
Vattnet i Tahmela källa kunde renas
Syftet med Lauras studie var att fastställa vattenkvaliteten i Tahmela källa i Tammerfors och hur stor mängd av Kemiras PAX-18, en allmänt använd kemikalie, som skulle krävas för att rena vattnet. Tahmela källas vatten används inte i nuläget som hushållsvatten på grund av dess dåliga kvalitet. Vattenkvaliteten i källan har undersökts även tidigare, men man har inte hittat vare sig orsaken till föroreningen eller något sätt att rena källan.
Laura undersökte källvattnets kvalitet genom att undersöka vattenprover i Kemiras vattenlaboratorium samt hemma hos Kaj Jansson. Utgående från resultaten av undersökningen skulle det krävas 20 mikroliter reningsmedel för att rena 1 liter vatten. I undersökningens utvärderingsdel presenterar Laura också metoder för att praktiskt kunna tillsätta kemikalien i vattnet.
Utvärderarnas kommentarer
Enligt utvärderarna är ämnet för Lauras undersökning både pragmatiskt inriktat och aktuellt. Forskningsproblemet kan lösas med de metoder skribenten använt sig av och målen för undersökningen har presenterats tydligt.
Den främsta styrkan med Lauras arbete är hur hon behärskar helheten. I undersökningen ges först en allmän beskrivning av Tahmela källa och dess historia. Därefter beskrivs dagens problem och hur det eventuellt kunde lösas. Forskningsfrågorna och deras mål har presenterats klart och realistiskt och skribenten har på ett förtjänstfullt sätt fördjupat sig i bakgrunden till arbetet.
I slutsatserna dryftas förtjänstfullt hur mycket vattenreningsmedel som i praktiken skulle behövas för rena källan och vilka kostnader reningen skulle medföra. Slutledningarna är väl underbyggda och visar på Lauras mognad och förmåga att tänka självständigt. De slutsatser om möjliga lösningar som dras i Lauras arbete verkar vara realiserbara även i praktiken.