Guide för Viksu-handledare
Guide för Viksu-handledare (pdf)
Sisällysluettelo
1. TILL HANDLEDAREN
2. VETENSKAPSTÄVLINGEN VIKSU
2.1 Syftet med Viksu
2.2 Viksu-tävlingsbidragen
2.3 Viksu-studien
3. ATT UTFÖRA EN VETENSKAPLIG STUDIE
3.1 De olika arbetsmomenten
3.2 Vilka färdigheter behöver eleven?
3.3 Vad ger Viksu-arbetet eleven?
4. HANDLEDNING I ARBETET
4.1 Handledarens uppgifter
4.2 Vad kännetecknar en bra handledare?
4.3 Vad kännetecknar bra handledning?
4.4 Varför behövs handledning - och när?
4.5 Vad ger handledningen läraren?
5.PRAKTISKA TIPS
5.1 När handledningen inleds
5.2 Ämnesval och frågeställning
5.3 Val av forskningsmetod
5.4 Att planera tidsanvändningen
5.5 Att upprätta en forskningsplan
5.6 Att söka information
5.7 Att skriva studien
5.8 Motivering och respons
5.9 Hjälpmedel i arbetet
5.10 Ensam eller tillsammans?
5.11 Utvärdering och slutförande av arbetet
6. HUR KAN SKOLAN STÖDA ELEVEN INFÖR VIKSU-TÄVLINGEN
7. SAMMANDRAG
8. TILLÄGGSINFORMATION
TACKORD
1. TILL HANDLEDAREN
Viksu är en vetenskapstävling för gymnasieelever som Finlands Akademi arrangerat årligen sedan år 1998.
Syftet med denna guide är att uppmuntra allt fler skolor och lärare att ställa upp i tävlingen. I guiden redogör vi för vad som hör till utförandet och handledningen av en Viksu-studie och med vilka medel läraren kan stöda eleven. I stället för detaljerade instruktioner och råd erbjuder guiden synpunkter och tips av erfarna Viksu-handledare och elever som deltagit i Viksu (framförda i citat).
I Viksu har eleverna nästan obegränsade möjligheter när det gäller ämnesvalet, eftersom de kan delta i tävlingen med en studie inom vilket som helst av gymnasiets läroämnen. Det lönar sig därför att utnyttja sin fantasi och välja ett ämne som inspirerar och motiverar även efter några veckor. Det rätta ämnet kan klarna till exempel medan man pysslar med en kär hobby.
I bästa fall är forskningsprocessen en fin upplevelse för både eleven och handledaren. Varje slutförd studie är en arbetsseger för dem som gjort den!
2. VETENSKAPSTÄVLINGEN VIKSU
2.1 Syftet med Viksu
Syftet med vetenskapstävlingen Viksu är att öka ungdomars intresse för vetenskap, forskning och forskaryrket samt att skapa förutsättningar för att intresset för vetenskapande bibehålls i Finland. Med tävlingen vill Finlands Akademi framhålla att den kompetens som erhållits och påvisats i forskningsarbetet ger goda möjligheter att avancera i arbetsuppgifterna även i näringslivet och i samhällets tjänst.
De tio bästa Viksu-bidragen belönas med stipendier. Därtill premieras aktiva skolor och lärare.Till Viksu-vinnarna, skolorna och lärarna utdelas årligen sammanlagt 30 000 euro.Dessutom kan Finlands Akademi med fastställda intervaller bjuda den gymnasiegrupp som deltagit aktivast i tävlingen (t.ex. den grupp som lämnat in flest bidrag) samt den handledande läraren eller de handledande lärarna på ett besök till en europeisk forskningsanstalt, t.ex. partikelfysiklaboratoriet CERN.
Många universitet beviljar också elever som haft framgång i Viksu en studieplats inom det område som tävlingsbidraget gäller – utan inträdesprov. För närvarande gäller detta 15 universitet på olika håll i Finland. Vinnarna från tidigare år har fått studieplatser enbart på basis av sin framgång i Viksu.
2.2 Viksu-tävlingsbidragen
Antalet tävlingsbidrag varierar något från år till år. Populära områden är bl.a. litteratur, historia, biologi och fysik. Under tävlingens hela historia har flickor varit ivrigare att delta än pojkar.
I fortsättningen finns det planer på att erbjuda möjlighet till grupparbete. Då blir det alltså möjligt att delta i tävlingen också med ett grupparbete. I praktiken innebär detta att tävlingsbidraget kan göras av en grupp på högst fem gymnasieelever. Grupparbete ger gruppens medlemmar möjlighet till fruktbara idéer, samverkan och samarbete.
2.3 Viksu-studien
Tävlingsbidraget - Viksu-studien - är en rapport om ett självständigt forskningsprojekt som skrivits i vetenskaplig stil. I rapporten presenteras fakta i det valda ämnet som en enhetlig och väl strukturerad helhet.
Studien ska visa att eleven strävat efter ny kunskap, skapande och kritiskt tänkande eller en resonerande analys. Det viktiga är att resultaten och innehållet dokumenterats omsorgsfullt. Även användningen av källor och metoder är viktig. Arbetet ska visa att eleven kan planera och genomföra ett forskningsprojekt.
Viksu-studien, liksom vilken annan studie som helst, har en strikt definierad form och struktur (se FIFFIGHETSGUIDE - Hur du gör en studie på adressen www.aka.fi/viksu eller beställ guiden hos Akademins kommunikationsenhet på viksu@aka.fi eller (09) 7748 8385). Dessutom ska arbetet fylla de kriterier som gäller för respektive vetenskapsgren.
Det är önskvärt att elever som fattar intresse för att göra en Viksu-studie anvisas en egen handledare, t.ex. en lärare. Finlands Akademi vill uppmuntra eleverna och deras lärare och handledare till interaktion. Vi vill särskilt uppmuntra eleverna till att be lärarna eller handledarna om råd och handledning. Arbetet utförs av eleven själv, men det är lärarens uppgift att stöda, uppmuntra och handleda eleven.
Forskningsämnen och handledning kan också diskuteras med forskare eller forskningsgrupper vid universiteten. Det lönar sig att vara modig; aktivitet bemöts vanligen med välvilja.
3. ATT UTFÖRA EN VETENSKAPLIG STUDIE
3.1 De olika arbetsmomenten
Att utföra en Viksu-studie innebär en långvarig problemlösningsprocess som kan genomföras på olika sätt beroende på vilken vetenskapsgren studien gäller och vilka forskningsmetoder som används.
Karakteristiskt för naturvetenskaplig, medicinsk och teknisk forskning är ett utpräglat experimentellt och metodfokuserat tänkande. Forskningsmomenten kan då se ut t.ex. som följande:
Val och avgränsning av forskningsämne
Planering av forskningen
Upprättande av en forskningsplan
Genomförande av forskningen
- Materialanskaffning
- Analys av materialet
Skrivprocess
Inom övriga vetenskaper, såsom humanistisk och pedagogisk forskning, är en tolkande och insiktsfull approach vanlig.
I praktiken fortskrider forskningsarbetet oftast inte så rätlinjigt som handböcker och färdiga arbeten låter förstå. De olika momenten i processen är delvis överlappande, och arbetet kan avancera spiralmässigt. T.ex. metoderna måste man i någon mån begrunda redan då man väljer ämne, även om de slutliga metoderna väljs först i samband med planeringen. Metoderna måste ofta preciseras ännu under genomförandet. Även skrivandet ingår i viss mån i alla arbetsmoment. Det egentliga planeringsarbetet utförs ofta i början, men det finns ofta orsak att revidera planerna under arbetets gång.
Arbetssättet beror också på forskaren själv. Ett gott resultat kan nås på många olika sätt; genom synnerligen organiserat arbete eller med en friare stil. Även många externa faktorer inverkar på hur arbetet fortskrider. Därför är arbetet med Viksu-bidraget inte bara en teknisk, utan även en mental process. Den består av olika förlopp och moment som är svåra att förutse i detalj.
Det finns många goda handböcker och nyttigt webbmaterial om hur vetenskapliga studier ska skrivas. I dessa redogörs vanligen för principer för både forskning och vetenskapligt författande, och en del tar också upp arbetshandledning. Exempel: Hakala 1996, Hakala 1999, Hirsjärvi et al. 2004, www.uta.fi/laitokset/kirjasto/opetus/Graduopas/
3.2 Vilka färdigheter behöver eleven?
Den som gör en vetenskaplig studie har nytta av att kunna tänka teoretiskt och behärska de begrepp som anknyter till forskningsområdet samt av informationssökningsfärdigheter. I arbetet ska fakta också bedömas kritiskt. En viktig färdighet när det gäller själva skrivprocessen är förmågan att uttrycka sig klart och hålla sig till det väsentliga.
Det lönar sig att från början sträva efter att arbeta planenligt, långsiktigt och omsorgsfullt. Förutsättningarna för framgång är goda om eleven därtill är intresserad av ämnet, villig att samarbeta och kapabel att arbeta självständigt.
Man har också nytta av självförtroende och fantasi samt mod att fråga, diskutera och ifrågasätta.
3.3 Vad ger Viksu-arbetet eleven?
Under Viksu-arbetets gång lär man sig de grundläggande principerna och metoderna för forskning: att planera och genomföra en vetenskaplig studie samt att rapportera om den på vetenskapligt sätt. Samtidigt lär man sig bl.a. projekthantering, informationssökning, kritisk källanvändning och analytiskt tänkande. Alla dessa färdigheter är till nytta i fortsatta studier - och även i arbetslivet.
Framför allt vid universitet förväntas de studerande producera en stor mängd skriftliga arbeten. Den som redan i gymnasiet gjort en omfattande skriftlig studie har betydligt lättare att klara studiearbetet vid universitet. Vetenskapliga texter följer ju i mångt och mycket samma mönster (referensteknik m.m.).
De elever som deltagit i Viksu uppskattar också mycket annat som Viksu gett dem, såsom att de bestämt sig för vad de vill studera, ökat sina kunskaper i det ämne som studien behandlar samt fått en studieplats:
"Jag hittade det ämne jag vill studera. Jag fick en ny hobby och passion och ökade mina kunskaper."
"Jag fick något som är värt mer än pengar: en studieplats vid ett universitet. Min placering kommer att framgå av mina kommande cv:n och förhoppningsvis vara en merit när jag söker arbete."
"Framgång i Viksu ger angenäm uppmärksamhet och ser bra ut i en cv."
"Att skriva en studie lärde mig mycket om det ämne den behandlade. För en gångs skull fick jag möjlighet att lära mig på riktigt och tillämpa det jag lärt mig."
Även forskningen i sig ser ut att bereda eleverna glädje, trots tillfälliga svårigheter:
"Jag hade i många år drömt om att studera vid universitet, så det var en njutning att få skriva studien. Hela processen var en förberedelse för livet vid universitetet. När jag blev färdig med min studie ville jag genast börja med ett nytt projekt."
"Särskilt givande i arbetet var att själv få bestämma hur och när jag skulle genomföra min forskning. Att samla testmaterial var samtidigt både intressant och tungt. Jag måste passa på att samla data när vädret tillät, men det var ändå en rolig upplevelse att följa fiskarna på nära avstånd."
"Det allra trevligaste var kanske känslan av att inte bara upprepa andras tankar, utan i stället göra något nytt och betydelsefullt. Det mest inspirerande var att sätta sig in i materialet."
"Jag njöt av forskningsarbetet. Det var så fascinerande, givande och inspirerande att tillfälliga problem inte störde mig alls. Jag visste att det här är vad jag vill göra resten av mitt liv: jobba som forskare."
4. HANDLEDNING I ARBETET
4.1 Handledarens uppgifter
Studien har en strikt definierad form, men utförandet av arbetet har det inte - och därmed inte heller handledningen.
Nummenmaa och Lautamatti (2004) skildrar handledningen av lärdomsprov på ett träffande sätt: Den är elevens och handledarens gemensamma resa och inlärningspartnerskap. Man kan inte veta exakt på förhand vad resan för med sig och hur det lönar sig att agera.
Eleverna tillför arbetet sin egen erfarenhet och kunskap, sin vilja att lära sig och arbeta på ett nytt sätt samt sin vilja att bära ansvar för arbetet och dess resultat. Färdigheterna för forskningsarbete varierar dock. En del kan behöva mycket hjälp och uppmuntran, andra vill arbeta nästan självständigt - och är också kapabla till detta.
Till handledarens viktigaste uppgifter hör att skapa en god atmosfär som främjar inlärning och kreativt arbete samt att säkerställa att eleven kommer i gång med arbetet: att han eller hon känner till principerna för forskning och är medveten om målet. Det är också viktigt att erbjuda hjälp och stöd senare om eleven behöver det, vare sig det gäller att förstå situationen eller att lösa ett problem t.ex. med materialbearbetningen eller skrivandet.
De lärare som handlett Viksu-elever har erfarit att samarbetet lyckas bäst om handledaren och eleven känner varandra väl sedan tidigare och litar på varandra. Ett fruktbart samarbete kan naturligtvis också uppkomma även om man lär känna varandra först i samband med handledningsprocessen.
4.2 Vad kännetecknar en bra handledare?
Universitetsstuderande har skildrat en bra handledare på följande sätt (Ahrio 1997, Tutkimus pro gradu-tutkielmien ohjauksesta): Handledaren är bra på interaktion. Det är lätt att närma sig handledaren, och han eller hon kan sporra och motivera den studerande. Handledaren är intresserad av både ämnet och den handledda.
Handledarna har i sin tur framhållit att handledningskompetens består av tre helheter: akademisk kompetens, tidigare handledningserfarenhet samt kommunikations- och interaktionsfärdigheter.
Liknande egenskaper finns också på Viksu-handledarnas och Viksu-elevernas listor:
"En bra handledare är insatt i forskningsämnet och också intresserad av det. Han eller hon behärskar helheter och kan ställa frågor som leder eleven i rätt riktning."
"Det viktigaste är att handledaren är insatt i sitt område, bryr sig om studien och är villig att ärligt utvärdera nivån på och bristerna i arbetet."
"En bra handledare står fast vid det som överenskommits, är motiverad och lämnar inte den handledda åt sitt öde."
"En bra handledare är konstruktiv och hjälpsam."
"En bra handledare är tillräckligt krävande."
"En bra handledare stöder, sporrar och uppmuntrar."
4.3 Vad kännetecknar bra handledning?
Karaktären av handledning beror på elevens behov och färdigheter. Det som en elev tycker är bra handledning kanske en annan elev uppfattar som påprackande.
Oberoende av forskningsämnet och elevens behov innebär gott handledarskap t.ex. en klar arbets- och ansvarsfördelning, styrande frågor snarare än färdigt serverade lösningar samt ett konstruktivt och sporrande sätt att ge respons. Så här säger Viksu-handledarna själva:
"Handledaren ska kräva mycket av eleven, men också komma ihåg att ansvaret för forskningen i första hand ligger hos eleven. Goda resultat förutsätter arbetsvilja, och motivationen måste komma från eleven själv. Handledaren ska lyfta fram bristerna i arbetet på ett sådant sätt att det blir elevens uppgift att finna de rätta lösningarna."
"Jag framhåller alltid att handledaren bara ger fingervisningar om vilken aspekt som borde utvecklas. Jag säger t.ex. inte till eleven att han eller hon ska rita ett stapeldiagram av sina siffror; i stället visar jag exempeldiagram och ber eleven välja det lämpligaste."
För skrivprocessen rekommenderar lärarna motsvarande förfarande. Handledaren ska inte börja korrigera texten eller berätta hur något borde sägas, utan leda eleven till att själv finna ett bättre uttryckssätt.
Elevernas syn på god handledning går i samma linje som lärarnas:
"Det är svårt att säga hurdan en idealisk handledning skulle vara. Handledarens närvaro underlättar arbetet, men å andra sidan är forskningen en ganska självständig process. Handledningen kan ha större betydelse i ämnen som kräver tekniskt kunnande."
"Handledaren gav objektiv respons på mina förslag, men inte genom att befatta sig med innehållet, utan genom att sporra mig till att göra en allt noggrannare och mer välgrundad analys. Min handledare hamrade in i mitt medvetande att jag skulle tänka kritiskt och argumentera väl, precis som sig bör."
Även om det är handledarens uppgift att uppmuntra eleven till självständigt arbete är det viktigt att handledaren ställer upp vid behov. Handledarna konstaterar:
"Man måste reservera tid. Eleven ska kunna komma och prata och anförtro handledaren sina bekymmer."
"Det lönar sig att ge råd även om eleven kanske inte är villig att tillägna sig dem omedelbart. Om man litar för mycket till självstyrning kan följden vara att eleven blir lämnad åt sitt öde."
Uppmuntran och sporrande kan ha mycket stor betydelse, såsom en Viksu-elev beskriver:
"Det var frigörande att få positiv respons och beröm. Det gav mig kraft och tro på mig själv, på mitt eget kunnande."
4.4 Varför behövs handledning - och när?
Att skriva en vetenskaplig studie är nytt för de flesta gymnasieelever, och därför behövs handledning. De färdigheter man behöver i arbetet lär man sig i vanlig skolundervisning, men i forskningsarbetet måste de delvis användas på ett nytt sätt och mer självständigt än tidigare.
Hur mycket hjälp eleven behöver och vad som är svårast beror på elevens kunnande och initiativförmåga samt på arbetets natur.
Det som eleverna upplevt som besvärligt är i synnerhet att välja och avgränsa ämnet, att komma fram till frågeställningen och att komma i gång över huvud taget:
"Det är viktigt att handledaren kan leda eleven till ett ämne som lämpar sig för projektet. Utan hjälp stannar man lätt för forskningsfrågor som ger självklara eller betydelselösa resultat."
"Det är särskilt svårt att hitta en originell men ändå genomförbar forskningsfråga, eftersom det kräver att man är synnerligen insatt i andras arbeten och har spenderat upp till tiotals timmar på att sätta sig in i dem."
"Det viktigaste är att se till att eleven kommer i gång med arbetet och vet hur det lönar sig att gå vidare."
"Mitt problem var först att hitta källor och sedan att få en helhetsbild av vad som var 'state of the art' i ämnet. Det hjälpte mig mycket att få tala med experter på området."
"Forskningsfrågeställningen var något besvärlig, trots att jag hade en klar vision av vad forskningen gällde."
Även handledarna anser att ämnesvalet och forskningsfrågeställningen är utmanande:
"Det svåraste är nog att komma fram till en förnuftig forskningsfråga som kan besvaras inom Viksus ramar och med de metoder som en gymnasieelev behärskar."
"Eleverna har ofta bra idéer, men de vet inte alltid hur de ska inleda sitt arbete. Studien saknar fokus."
"Bara ett fåtal elever hittar en bra och genomförbar forskningsfråga genom en egen aha-upplevelse."
"Naturvänner är i en lyckosam ställning när det gäller ämnesvalet, eftersom de är insatta i området och har känsla för vad de kunde forska i. För andra kan det vara svårare att hitta ett lämpligt ämne utan arbetsamma utredningar."
Många elever har också svårt för att skriva vetenskapligt. Begreppen kanske är främmande, och språket flyter inte hos alla. Det kan också vara besvärligt att producera en strukturellt konsekvent och fungerande text och att eliminera oväsentligheter, såsom en elev konstaterar:
"Allra mest osäker var jag på studiens disposition, så jag behövde handledarhjälp med skrivandet. Är kapitlet bra som helhet? Innehåller det något onödigt? Borde det flyttas till ett annat ställe? Borde det inledande stycket förkortas? Sådana tekniska frågor ställde jag ofta."
Många har problem med skrivandet, och likaså med den statistiska hanteringen av testmaterial. Då kan det vara på sin plats med mer direkt hjälp av läraren. Det lönar sig att visa kalkyleringsexempel för eleven. Sådana återfinns inom biologi t.ex. i boken Biometria (Ranta et al. 2002). Handledaren borde försäkra sig om att eleven förstår principen för statistisk testning.
4.5 Vad ger handledningen läraren?
Lärarna ser Viksu-handledningen som en i huvudsak givande upplevelse, även om tidsbrist är ett problem för många:
"Det ger mig stor tillfredsställelse att se eleven lära sig och utvecklas. Att få se hur forskningsidén blir till en färdig studie är verkligen en positiv upplevelse. Även läraren lär sig."
"Studien ger både eleven och handledaren tillfälle att lära sig nytt."
"Att själv sätta sig in det ämne som forskningen gäller är en utmaning. Det är ett nöje att handleda motiverade elever ."
"Samhörighetskänslan och framgången som en gemenskap känns bra. Det är fint när eleven kommer fram till riktiga forskningsresultat."
5. PRAKTISKA TIPS
5.1 När handledningen inleds
I början av handledningen är det bra att hålla ett inledande samtal där eleven och handledaren fastställer mål och arbetsfördelning samt diskuterar förväntningar och behov. Eleven får berätta vad han eller hon förväntar sig av arbetet och handledaren. Handledaren får i sin tur berätta vad han eller hon förväntar sig av eleven samt förklara vilken typ av hjälp handledningen omfattar och inte omfattar.
Det är också bra att komma överens om andra spelregler genast i början. Till dem hör t.ex. karaktären av handledningsträffar och andra möten, dvs. om det handlar om korta konsultationer eller längre möten som kräver flitiga förberedelser, samt handledningsintervallerna. Åtminstone tidpunkterna för längre möten kan med fördel slås fast redan i början, liksom även frågan om vilka förberedelser dessa möten kräver.
Det är dessutom bra att tala om kommenteringen av manuskriptet redan när arbetet inleds. En handledare ser på frågan så här:
"Tre eller fyra kommentarrundor är lämpligt. Vissa elever har en tendens att ge läraren halvfärdiga versioner flera gånger, men det lönar sig inte att pruta på det antal man kommit överens om."
Det lönar sig att anteckna de frågor som behandlas under det inledande mötet i form av ett handledningsavtal. Avtalet förbinder bägge parterna vid arbetet och klarlägger målen, behoven och förväntningarna.
5.2 Ämnesval och frågeställning
Handledning är särskilt nödvändigt när det gäller ämnesval och frågeställning.
Forskningsämnet och forskningsfrågorna måste vara så begränsade och enkla att det är möjligt att besvara dem med de metoder som en gymnasieelev behärskar och inom en rimlig tid. Idealet är att eleven själv kommer fram med sitt ämne och utvecklar eller hittar en metod för materialbearbetningen. Så här säger Viksu-handledarna själva:
"Handledaren måste genom samtal kunna styra eleven mot ett tillräckligt begränsat och genomförbart ämne. Det är handledarens uppgift att få eleven att märka vad som eventuellt behöver korrigeras i planerna."
"Handledaren kan hjälpa t.ex. genom att ge tips om bra källor och genom att vara till hjälp vid materialbearbetningen."
"En simpel testuppställning är ofta det bästa. Det lönar sig att samla in så mycket data som möjligt."
Det är möjligt att göra ett Viksu-bidrag också genom att medverka i en forskningsgrupp vid ett universitet eller forskningsinstitut. I arbetet borde man även i detta fall tydligt kunna särskilja elevens egen andel, eftersom det är just denna som utvärderarna ska kunna bedöma. Ett Viksu-bidrag ska inte ingå i en forskningsgrupps rapport, utan i tävlingen uppskattas gymnasieelevens egen synvinkel, initiativrikedom och personliga uttrycksförmåga.
5.3 Val av forskningsmetod
De centrala momenten i empiriskt forskningsarbete är att välja eller utveckla metod, samla och analysera material samt tolka resultaten. Forskningens karaktär beror i väsentlig grad på hur man lyckats i de olika momenten.
Därför är det viktigt att handledaren stöder eleven i detta skede:
"Man får inte låta eleven gå för långt, t.ex. samla material, förrän man begrundat metoderna och läraren haft möjlighet att kommentera dem. Det är viktigt att på förhand testa testuppställningen, och resultaten kan med fördel också inkluderas i studien."
Handledaren ska också se till att den metod som eleven väljer är ändamålsenlig, förutom vetenskapligt även med avseende på den arbetsmängd som krävs.
5.4 Att planera tidsanvändningen
Att slå fast en tidtabell ingår som en väsentlig del i arbetsplaneringen. Det lönar sig att fastställa en tidsfrist för arbetet i samråd med eleven.
Tidtabellen måste ofta justeras under arbetets gång, eftersom det är svårt att på förhand uppskatta arbetsmängden under de olika momenten. Precisa tidsfrister är problematiska också därför att de olika momenten i forskningsarbetet delvis är överlappande.
I stället för exakta datum kan man dra upp grova gränser för arbetsmomenten och ha som mål att slutföra respektive moment inom dessa gränser.
Det är bra att uppmana eleverna att slå fast tidtabeller också för kortare perioder, t.ex. veckor. När man är lugn och energisk och har lyckats nå sina delmål blir det lättare att prioritera.
5.5 Att upprätta en forskningsplan
Handledaren kan gärna uppmuntra eleven till att nedteckna målet för forskningen och genomförandet i huvuddrag i form av en forskningsplan.
Forskningsplanen är som en läsordning som hjälper eleven att nå målet inom den utsatta tiden. Planen hjälper eleven att kontrollera helheten, koncentrera sig på det väsentliga och hålla tidtabellen.
Huvudpunkterna i forskningsplanen kan t.ex. vara:
Preliminär rubrik på studien
Studiens bakgrund: varför ämnet valts, hur studien anknyter till tidigare eller aktuell forskning
Studiens mål och avgränsningar: vilka problem eller frågor man söker svar på, vilka aspekter som inte tas upp
Kort litteraturöversikt: vad man vet om ämnet
Forskningsmetoder: hur materialet införskaffas och hur det analyseras
Arbetsmoment: de viktigaste arbetsmomenten och etappmålen
Tidtabell: när respektive arbetsmoment ska slutföras
Kostnader: vad forskningen kostar och var man eventuellt kan få finansiering.
5.6 Att söka information
I informationssökningen ingår även att gallra och kritiskt bedöma fakta samt att kombinera dessa med tidigare kunskap. Detta skede kan vara överraskande svårt. En oerfaren forskare kan i det inledande skedet spendera mycket tid på att läsa utan gallring och göra mer eller mindre detaljerade anteckningar.
Arbetet skulle effektiviseras om eleven före informationssökningen på bästa sätt kunde klargöra för sig själv vad han eller hon vill veta om det aktuella ämnet, vad han eller hon tidigare känner till om det och vad som ännu borde utredas. Handledaren kan hjälpa eleven att bli medveten om situationen.
5.7 Att skriva studien
Att skriva studien är ett besvärligt skede för många elever. Det är bra att uppmuntra eleverna att skriva ända från början - särskilt eftersom skrivandet också är ett utmärkt sätt att strukturera sina tankar.
Allra bäst lär man sig att skriva genom att skriva så mycket som möjligt. För vetenskapligt författande gäller särskilda principer som presenteras närmare i vår FIFFIGHETSGUIDE (www.aka.fi/viksu). Ytterligare information finns i studie- och skrivhandledningar (se kapitlet Tilläggsinformation).
Eleven kan förbereda sig inför skrivskedet t.ex. genom att göra anteckningar om diskussioner, skriva sammandrag av det han eller hon läst eller hört samt skriva ner sina egna reflektioner.
Skrivandet främjar också bearbetningen av kunskap. När man skrivit ner sina tankar fortsätter det undermedvetna att bearbeta dem, och nästa gång man tar upp ämnet ter det sig klarare än förr.
5.8 Motivering och respons
Att motivera och ge respons syftar till att stöda eleven i arbetet samt skapa och upprätthålla ett gynnsamt inlärningsklimat. Det är bra om handledaren kan identifiera elevens behov och uppskatta vilken typ av respons som passar just den eleven bäst. Även timingen är viktig.
Frågor är ett bra och neutralt sätt att lösa problem och hjälpa eleven vidare. Det lönar sig att pröva med olika frågor och vidareutveckla dem utifrån sina egna erfarenheter och responsen.
Lärares synpunkter och erfarenheter:
"Om man känner sin elev, vet man också på vilket sätt det lönar sig att ge respons. Min strategi har varit att höja eleven själv och studien till skyarna, medan jag vid behov kan rikta skarp kritik mot genomförandet. De bästa får den hårdaste kritiken; de inser det själva och tar responsen som en komplimang. Ibland kan det vara bäst att bara antyda att det finns behov av korrigeringar."
"Insiktsfulla och uppmuntrande frågor är viktiga."
"Det är viktigt att handledaren lyssnar till och bemöter eleven som en jämlik."
"Man ska ärligt påtala vad som är bra i arbetet och vad som ännu måste finslipas."
"Tilltro, förtroende, motivation och uppmuntran är viktiga. Det är också viktigt att ha sinne för humor."
"Man kan berätta om sina egna framgångar och misslyckanden för eleverna och på så sätt visa att betydande resultat oftast inte kan nås utan hårt arbete."
Elevernas åsikter visar att olika människor ska bemötas på olika sätt:
"Det som höll min motivation uppe var att jag var intresserad av ämnet och njöt av att forska. Handledarens intresse för studien är säkert viktigt för många, men i mitt fall hade det ingen stor betydelse."
"Det lönar sig att nu och då påminna eleven om varför just hans eller hennes arbete är bra och varför just han eller hon kan vinna."
"Min handledare fick mig att tappa modet ett par gånger genom att ge respons med ett tonfall som för mig kändes sårande och sarkastiskt."
"Stressfrihet, positiv respons och uppskattning är guld värda."
"Det är viktigt att uppmuntra, också när det finns rum för korrigeringar. En vänlig klapp på axeln eller någon annan kamratlig gest, och dagen är räddad!"
"Handledaren måste vara lätt att få kontakt med och responsen måste vara ärlig."
"Att ge uppmuntrande och konstruktiv respons är viktigt."
"Handledaren borde säga rakt ut vad som är bra i arbetet och vad som borde förbättras."
"Alltför pedantiska kommentarer inför slutskedet kan distrahera för mycket, så att eleven inte ser helheten. Eleven borde själv se till att detaljerna är korrekta."
5.9 Hjälpmedel i arbetet
Tankekarta
Man kan med fördel rekommendera en tankekarta (mind map, bild 1 på sidan 12) som hjälpmedel i alla arbetsmoment (t.ex. Nummenmaa & Lautamatti 2004). Särskilt nyttig är tankekartan i planeringen av arbetet, men även t.ex. när det gäller att strukturera texten och att göra anteckningar.
Till skillnad från lineär text ger tankekartan möjlighet att betrakta en viss aspekt ur olika synvinklar samtidigt.
Tankekartor som eleven själv gjort visar också handledaren hur eleven tänker och närmar sig
forskningsämnet.
Bild 1. Viksu-frågor i form av en tankekarta (mind map).
Idémöte
Om flera elever i samma skola tänker delta i Viksu lönar det sig att hålla ett gemensamt idémöte. På mötet kan man t.ex. fundera över hurdan kompetens forskningsarbete kräver, vilka färdigheter eleverna redan har och vilka förmågor de särskilt borde utveckla.
När de enskilda idéerna sammanställts kan de grupperas enligt tema. Dessa teman kan diskuteras tillsammans eller i grupper.
Brainstorming kan vara till nytta även under senare skeden i forskningen. Denna metod kan också tillämpas på samtal mellan handledare och elev och t.o.m. när man arbetar ensam.
Idépapper
Följande övning (en variant av Nummenmaa och Lautamatti 2004) kan rekommenderas för eleven i syfte att frigöra och klargöra tankarna:
Tankeflöde: Tänk fritt på vad som helst och skriv ner dina tankar. Tvinga inte tanken i någon riktning. Skriv minst 3-4 sidor.
Idépapper: När du kommer i gång med skrivandet kan du rikta dina tankar och skrivandet på det ämnesområde som studien gäller. Fortsätt utan avbrott och utan att kritisera. Skriv minst 3-4 sidor.
Upprepa ovanstående moment vid behov.
Återkom till tankeflödet eller idépappret efter några dagar då du är avslappnad och det känns bra. Koppla in "ditt kloka jag" och granska den text du skrivit. Skriv ner de kommentarer och förslag du kommer fram till.
Denna metod kan utnyttjas när som helst i forskningsprocessen. Man kan utföra övningen när man förbereder sig för att ta itu med studien eller när man redan börjat skriva den men fastnat.
5.10 Ensam eller tillsammans?
Det är också möjligt att delta i Viksu med ett pararbete. Pararbete kan vara ett ypperligt sätt att introducera forskningsvärlden för eleverna; forskare arbetar ju i huvudsak i grupp. Till Viksu lämnas årligen in några pararbeten.
Pararbetet fortskrider i mångt och mycket på samma sätt som individuellt arbete. Det är viktigt att genast i början slå fast arbetsformerna och ansvarsfördelningen, både med paret och med handledaren.
Om skolan har många elever som deltar i Viksu lönar det sig att utnyttja gruppens resurser. I bästa fall kan grupparbete både skapa samarbetsanda och nya idéer och minska handledarens arbetsbörda. Gruppen kan vara till hjälp vid problemlösning och motivering, eftersom en grupp av naturen stöder sina medlemmar.
"Om ingen gruppanda uppkommit när forskningsarbetet inleds kan mjölken redan vara spilld", misstänker dock en lärare. Denne lärare rekommenderar t.ex. att Viksu-handledarna och eleverna beger sig på en gemensam projektutfärd under ett veckoslut innan det egentliga arbetet tar vid.
5.11 Utvärdering och slutförande av arbetet
Till Viksu-bidraget fogas lärarens utlåtande. Finlands Akademi utnyttjar lärarens utlåtande till att utreda om eleven fått handledning i sitt arbete. Som ovan anförts (se s. 3) uppmuntrar Finlands Akademi gymnasieeleverna till att söka handledning för arbetet.
Tävlingsbidragen jämte bilagorna utgör ett personregister i enlighet med 3 § i personuppgiftslagen (523/1999). Tävlingsdeltagarna har rätt att kontrollera den information som gäller dem själva. Begäran om kontroll riktas till registerföraren, Finlands Akademi, på adressen PB 99, 00501 Helsingfors, eller per e-post på viestinta@aka.fi. Personuppgifter kan överlåtas endast när personuppgiftslagen uppfylls.
Varje tävlingsbidrag läses av två experter på det aktuella området. Dessa har utsetts av Finlands Akademi, och bägge skriver en preliminär utvärdering av bidraget. Juryn sammanträder på Finlands Akademi för att utifrån dessa preliminära utvärderingar välja de tio bästa tävlingsbidragen som prisbelönas.
Efter prisutdelningen får varje tävlingsdeltagare individuell respons, dvs. det utlåtande som experterna skrivit om bidraget.
Utöver dessa officiella bedömningar är det bra att uppmuntra eleven till att själv utvärdera sitt Viksu-arbete för egna behov. Eleven kan t.ex. ha nytta av att fundera över vilken form av kompetens, färdigheter och kunskap hans eller hennes forskningsprojekt utvecklat och hur detta kunde utnyttjas senare (jfr Vad ger Viksu-arbetet eleven, avsnitt 3). Det lönar sig att skriva ner sina tankar så att det blir lättare att återkalla och utnyttja dem senare.
Eleven och handledaren kan med fördel också utvärdera varandras arbete: vad gick bra och vad borde ha gjorts på annat sätt? En sådan utvärdering kan gagna läraren i kommande handledningsuppgifter och eleven t.ex. i kommande lärdomsprov.
När man jobbat och slitit tillsammans och nått sitt mål är det bara roligt att dela erfarenheter. Man ska inte heller glömma att fira resultatet!
6. HUR KAN SKOLAN STÖDA ELEVEN INFÖR VIKSU-TÄVLINGEN?
Så här ser lärarna på forskningsundervisningens betydelse i skolan:
"I synnerhet de elever som riktar in sig på en vetenskaplig bana behöver forskningsfärdigheter. Skolan ska bidra till att främja utvecklingen av dessa."
"Forskning och högklassiga Viksu-arbeten kunde ingå i skolans arbetskultur."
"Vetenskap som hobby och offentlig framgång kan ge skolan goodwill."
"På den internationella IB-linjen utförs vetenskaplig forskning inom ramen för den ordinarie undervisningen. Alla elever på denna linje utvecklar alltså sin forskningskompetens i takt med studierna. IB-eleverna verkar också vara glädjande redo för universitetsstudier när de går ut gymnasiet."
Eftersom Viksu erbjuder god möjlighet att utveckla forskningskompetensen tycker både lärare och elever att tävlingen borde marknadsföras ända från gymnasiestudiernas början:
"Det skulle vara bra att lyfta fram tävlingen redan under det första året i gymnasiet. På så sätt kunde eleverna vänja sig vid tanken på att göra en egen vetenskaplig studie och fundera över intressanta forskningsämnen."
"Information, inspiration och uppmuntran: alla gymnasieelever kan delta, eftersom tävlingsbidraget får handla om vilket läroämne som helst!"
I en del gymnasier räknas ett Viksu-bidrag som en avklarad kurs, vilket har visat sig öka elevernas motivation betydligt.
Även forskningskurser har gett goda resultat. Att införa sådana i kursutbudet ansåg många lärare vara en god idé.
"Vi håller årligen en gemensam forskningskurs inom fysik och biologi för alla gymnasieelever i Åbo och kranskommunerna. Kursen arrangeras i samarbete med respektive ämnesinstitutioner vid universitetet. Intresset för vetenskapliga studier ser ut att ha ökat."
"Det blir lättare att skriva studien om man får lära sig arbetsmetoderna steg för steg på en kurs: planering, materialinsamling, materialbearbetning, skrivprocess."
Lärarna berättar också om andra metoder som tagits i bruk i skolorna i syfte att stöda forskning och idéutveckling:
"Vi har en webbsida för galna idéer, och där skriver både lärare och elever."
"Vi gör en gemensam utfärd till universitetets bibliotek, och i skolan går vi igenom gamla studier som modellexempel på bra arbeten."
"Jag tar med mig intressanta artiklar om sådana romaner som passar som forskningsämne och som jag tror eleverna inspireras av."
Det kom in många utvecklingsförslag, såväl från lärare som elever:
"Eleverna skulle bli mer intresserade om man kunde avlägga gymnasiediplom i vetenskap på samma sätt som i t.ex. musik, bildkonst och gymnastik."
"Även lärarna behöver uppmuntran."
"Lärarna skulle behöva tid för handledningsarbetet och pengar för anordnandet av kurser. Skolans stöd skulle också behövas för anordnande av eventuella veckoslutsträffar."
"Lärarna borde kompenseras för handledningen, för den är arbetsam och tidskrävande."
"Även skolan kunde premiera aktiva Viksu-lärare och elever som deltagit i tävlingen. Det skulle göra Viksu mer känt och visa att skolan uppskattar forskningskompetens."
"Man kunde lägga ut information om skolans Viksu-deltagare, deras bidrag och handledarna på skolans webbplats."
"Om skolan eller en lärare premieras i Viksu kan prisdiplomet sättas upp på väggen."
"Man borde aktivare informera om användningen av universitetens bibliotek och databaser."
"En kurs i vetenskapligt författande kunde vara på sin plats, utöver en essäkurs."
"Det är viktigt att bereda eleven goda möjligheter att använda internet, dataprogram och ett ostört arbetsutrymme."
7. SAMMANDRAG
Minneslista för handledaren:
Lär känna den du handleder.
Sträva genast i början efter att skapa ett gott och motiverande arbetsklimat.
Försäkra dig om att eleven förstår vad det betyder att göra en vetenskaplig studie och hur forskningsprocessen fortskrider.
Kom tillsammans överens om spelreglerna när arbetet inleds.
Framhåll betydelsen av planering av både forskningen och tidsanvändningen (forskningsplan).
Försäkra dig om att eleven kommer i gång med sitt arbete.
Kontrollera att metoderna är lämpliga för situationen.
Kontrollera att skrivandet löper.
Reservera tillräckligt med tid för möten.
Ge konstruktiv kritik.
Kom ihåg att det finns elever som inte vågar be om hjälp.
Kom ihåg att det inte är handledarens uppgift att lösa problem i elevens ställe, utan att stöda eleven till självständigt arbete.
Ni har all anledning att fira när studien är färdig!
8. TILLÄGGSINFORMATION
Ahrio, L. 1997. Kenen vastuulla? Tutkimus pro gradu -tutkielmien ohjauksesta. Tampereen yliopiston opintotoimisto. Tutkimuksia ja selvityksiä 38.
Hakala, J. T. 1996. Opinnäyte ja sen ohjaaminen - johdatus tutkimusprosessin hallintaan. Gaudeamus, Tampere.
Hakala, J. T. 1999. Graduopas - Melkein maisterin niksikirja. Gaudeamus, Tampere.
Heikkinen, R., Agander, A., Ijäs, E. & Laitinen, M. 2001. Tiedonhakijan teho-opas. Docendo Finland Oy, Jyväskylä.
Hirsjärvi, S., Remes, P. & Sajavaara, P. 2004. Tutki ja kirjoita. 10. painos. Tammi, Helsinki.
Kinnunen, M. & Löytty, O. (toim.) 2002. Tieteellinen kirjoittaminen. Vastapaino, Tampere.
Nummenmaa, A. R. & Lautamatti, L. 2004. Ohjaajana opinnäytetöiden työprosesseissa - ryhmäohjauksen käytäntöä ja teoriaa. Cityoffset Oy, Tampere.
Ranta, E., Rita, H. & Kouki, J. 2002. Biometria. Tilastotiedettä ekologeille. 8. painos. Yliopistopaino, Helsinki.
FIFFIGHETSGUIDE - Hur du gör en studie. www.aka.fi/viksu
Material på webben:
Helsingfors universitet 2003. Tiedonhaun peruskurssi. www.opiskelijakirjasto.lib.helsinki.fi/koulutus/verkkokurssi/index.html
Tammerfors universitet, institutionen för vårdvetenskaper. Tuumasta tekstiksi - perusopas seminaari- ja opinnäytetyön tekijälle. www.uta.fi/laitokset/hoito/wwwoppimateriaali/
Tammerfors universitet, Tammerfors universitets bibliotek. "Työ tekijäänsä kiittää" - Tiedonhankintaopas graduntekijöille. www.uta.fi/laitokset/kirjasto/opetus/Graduopas/
Vetenskapliga bibliotek www.lib.helsinki.fi/tilke
TACKORD
När vi skrev denna guide hade vi stor hjälp av erfarna Viksu-handledares synpunkter och framgångsrika Viksu-gymnasisters åsikter. Ett varmt tack till er alla!
Lärare:
Glyn W. Banks
English literature and linguistics
Mattlidens gymnasium, Esbo
Marjut Kleemola
Rektor
Turun normaalikoulun lukio, Åbo
Esa Lappi
Matematik, fysik, kemi, datateknik
Valkeakosken aikuislukio/Päivölä
Maunulan lukio, Helsingfors
Merikki Lappi
Svenska, matematiska ämnen
Valkeakosken aikuislukio/Päivölä
Elina Raaska
Biologi och geografi
Turun normaalikoulun lukio, Åbo
Antti Rönkä
Biologi
Oulun Lyseon lukio, Uleåborg
Kirsi Salokangas
Modersmålet och litteraturen
Turun normaalikoulun lukio, Åbo
Elever:
Sari Järvinen (student)
Tapiolan aikuislukio, Esbo
Sjätteplacering år 2003
Arthur Kadish (student)
Kuopion Lyseon lukio
Andraplacering år 2003
Johanna Karhu
Oulun Lyseon lukio, Uleåborg
Förstaplacering år 2003