Från ett litet landsortsgymnasium till första parkett inom klimatforskningen

22.10.2012

Jussi Malila placerade sig på delad andra plats i den allra första Viksu-tävlingen. Tävlingsarbetet påverkade Jussis val av studieinriktning och även hans dröm om en forskarkarriär infriades. Numera arbetar Jussi inom Östra Finlands Universitets aerosolfysikaliska forskningsgrupp, som är en del av toppenheten inom den nationella forskningen.

”Framgången i Viksu gav ett enormt ökat självförtroende för en studerande som kämpat sig fram från ett litet landsortsgymnasium. Mitt jobb med undersökningen influerade dessutom starkt mitt beslut att börja studera fysik istället för biologi som jag först hade planerat. Prispengarna jag fick spelade inte heller en obetydlig roll för min försörjning under de första studieåren, funderar Jussi.

Myrstackar och miljöfysik

Jussis tävlingsbidrag från 1998 handlade om hur en myrstack undviker att bli våt. ”En regnig dag när jag var ute och rastade hunden råkade jag gå förbi en myrstack. Jag började fundera på vad det är som gör att stacken inte svämmas över och myrorna drunknar och så hade jag ämnet för min undersökning. Den experimentella delen var tämligen fritt improviserad med sina hemmagjorda mätsonder till en universalmätare. Under mätningarna blev jag också rätt bekant med doften av myrsyra och van vid att plocka myror ur skägget, minns han.

Efter Viksu-segern sökte Jussi till det dåvarande Kuopio universitet, för han var intresserad av miljöfysik. Redan under den första veckan, i samband med introduktionen till studierna, visade det sig att han valt rätt. ”För någon som jag, som har ett mångsidigt intresse av olika naturvetenskaper, är klimatförändringen ett forskningsfält som inte bara är viktigt utan även synnerligen fascinerande”, förklarar Jussi.

Att avlägga magisterexamen tog sin tid, eftersom Jussi höll på med flera olika aktiviteter parallellt. ”Jag valde ofta kurser mer av nyfikenhet än av ändamålsenlighet, så jag fick ihop flera olika biämnen. Vid sidan av studierna deltog jag även i föreningsverksamhet, jag var utbytesstudent vid universitetet i Tartu och jag avlade en yrkesexamen i jordbruk i form av vuxenutbildning. Också militärtjänsten och förtroendeuppdragen tog sin tid. Jag påbörjade också forskningsarbetet flera år innan jag blev färdig.  Precis som nu ägnade jag min fritid åt att spela bl.a. volleyboll och badminton och åt att läsa.”

Utmaningarna det vetenskapliga arbetets salt

Jussis intresse för att bli forskare väcktes redan i barndomen. När de jämnåriga ville bli poliser eller lokförare drömde Jussi om en karriär som forskare. Hans önskan uppfylldes, för närvarande arbetar han vid institutionen för tillämpad fysik vid Östra Finlands universitet, inom den aerosolfysikaliska forskningsgruppen. Gruppen är en del av en nationell toppenhet som forskar i atmosfärens sammansättning och klimatförändringen samt av ett nordiskt spetsprojekt som undersöker växelverkan mellan kryosfären och atmosfären.

”Vår forskning fokuserar på atmosfärens småpartiklar: deras inbördes dynamik och den effekt de har på miljön. Mitt eget forskningsämne som ansluter till teorin om hur nya aerosolpartiklar bildas täcker bara en mycket liten del av dessa helheter. Det är dock jätteintressant att från första parkett få vara med och följa hela forskningskedjan, där man rör sig från molekylnivåns tidsskala med femtosekunder och hela vägen till förändringar på en global och till och med astronomisk skala som tar tiotals tusen år. Under färdens lopp gör man också avstickare långt in på biokemins, ekologins och samhällsvetenskapernas område. En enskild forskare kan naturligtvis inte förstå allt detta på djupet, men just det att det är så utmanande är det vetenskapliga arbetets salt”, beskriver Jussi.  

Förutom arbetet med forskningen har Jussi varit involverad i undervisande och administrativa uppgifter samt i samarbetet mellan olika läroanstalter. Bland annat har han hållit föreläsningar om atmosfärisk fysik och klimatförändringens grunder både i den grundläggande utbildningens högre klasser och ända upp till yrkeshögskolnivå. ”Tråkigt nog så är det ännu inte en enda gymnasieelev som har visat intresse för att göra ett Viksu-arbete på något relaterat tema”, beklagar Jussi.

”Både de administrativa uppgifterna och undervisningen har visat sig vara intressanta och har inneburit omväxling till grunnandet på forskningens problemområden. Undervisningen har också vidgat mig egen intressesfär förbi mitt eget strikt avgränsade forskningsämne. Här har min naturliga nyfikenhet varit till stor hjälp och gett tillfredsställelse i form av många aha-upplevelser, ibland till och med mer för mig själv än för mina studerande!”

Framtida jordbrukare och nya lärdomar

Det viktigaste i Jussis närmaste framtid är att få doktorsavhandlingen klar. Därefter har han planerat att i samband med en generationsväxling överta ansvaret för familjens gård i Pyhäjärvi.  Även framöver är han också intresserad av att arbeta med undervisning och administration.

”Jag ska alltså bli jordbrukare på deltid, men planen är nog att jag även i fortsättningen ska tjäna mitt huvudsakliga uppehälle med vetenskapen. Några möjliga ämnen för hans postdoktorala forskning håller redan på att ta form. Jag är också alltid intresserad av att lära mig nya saker och för ett tag sedan studerade jag huvudämneskurser i finska språket.  Ett lockande alternativ för att få tillämpa mina kunskaper är att delta i arbetet med att ta fram ett vetenskapligt lexikon som aktiverats nu den senaste tiden ”, funderar Jussi.

Vilka råd har en forskare i aerosolfysik att ge nya Viksu-deltagare? ”Jämfört med 1998 verkar de nyare Viksu-arbetena mycket mer vetenskapliga och mognare. Möjligheten att söka vetenskaplig kunskap hemifrån är också mycket bättre nuförtiden än den var då. Jag skulle uppmana dem att vara aktiva och vid behov fråga någon instans som bedriver forskning i ämnet om råd gällande ämnesvalet. Det lönar sig också att modigt överväga och testa olika läroämnesöverskridande teman, föreslår Jussi.

Text: Heidi Blomqvist
Bilder: Jussi Malila