Harri Mäcklins tävlingserfarenheter

Bevisligen fiffig

Harri Mäcklin deltog år 2007 i vetenskapstävlingen Viksu med en filosofisk studie. I tävlingens nationella serie placerade han sig på en fin andra plats. Förutom en rundlig penningsumma fick han huvudämnesrätt i praktisk filosofi vid statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet år 2008. Några andra universitet funderade Mäcklin egentligen aldrig på, eftersom Helsingfors kunde erbjuda allt han önskade sig i studieväg. Däremot uppsköt han studierna med ett år för att först fullgöra sin civiltjänst.

Följande år sökte och fick Mäcklin huvudämnesrätt i estetik, och dessa studier påbörjade han förra hösten. Han kommer sannolikt att lämna den praktiska filosofin, eftersom just estetik och teoretisk filosofi ligger honom närmare om hjärtat.

”Jag har nu estetik som huvudämne och specialiserar mig på konstfilosofi. Jag gör teoretisk filosofi till ett långt biämne, och dessutom tänker jag avlägga åtminstone grundläggande studier i konsthistoria och ta kurser i praktisk filosofi. För att citera en av mina studiekompisar: estetiken kombinerar allt som är viktigt i livet – konst och filosofi. Bättre än så kan jag knappast formulera det själv. Jag är inte ens säker på att jag har några förnuftiga argument för varför just mitt studieområde vore viktigare än något annat. Det är bara en känsla i maggropen, att det här är viktigt!”

Hur beslöt du att delta i Viksu?

Mitt tävlingsbidrag handlade ju om Arthur Schopenhauers metafysik. Jag hade läst Schopenhauer redan en längre tid då jag råkade upptäcka en affisch om Viksu i gymnasiets bibliotek. Först bollade jag med tanken att skriva en uppsats om Schopehauers estetik, men förstod mycket snart att mitt förstånd kanske inte riktigt räckte till för det. Sedan insåg jag att tävlingen var en strålande morot och orsak för mig att fördjupa mig i grunderna i Schopenhauers filosofi. Så jag kom att slå två flugor i en smäll: Viksu gav mig ett skäl att läsa Schopenhauer, och med Schopenhauer fick jag ett skäl att delta i Viksu.

Hur kändes det att få din studie kommenterad av experter?

Visst var det ju spännande och kändes fint då riktiga forskare tog en liten gymnasists funderingar på fullaste allvar. Den respons jag fick gav mig tro på min egen förmåga. Och det kändes fint att bli belönad, i synnerhet då jag hade trott att mitt ämne var så perifert att det skulle väga mycket lätt. Expertpanelens val var för mig ett tecken på att sådana saker som jag själv upplever som viktiga och där jag tror jag är stark är värdefulla i sig, helt oberoende av hur onyttiga de ytligt sett kan förefalla.

Påverkade framgången i Viksu ditt liv och i så fall hur?

Studieplatsen och penningpriset gav mig självfallet större säkerhet i livet. Men den största effekten var nog att jag tack vare tävlingen kunde få försmak av vad det i praktiken innebär att bedriva forskning. Forskningsprocessen var otroligt intressant och stärkte mig i min övertygelse om att det är det här jag vill göra i livet. Framgången i tävlingen ingöt tro på att jag faktiskt har förutsättningar att förverkliga min dröm och bli en forskare.

Vill du ge ett råd till unga som funderar på att delta i Viksu?

Du har ingenting att förlora! Åtminstone för mig personligen var själva forskningsprocessen och den studie den utmynnade i den största belöningen. Världen är full av saker att upptäcka, och det finns inget som överträffar upptäckandets glädje. Också Schopenhauer sade en gång att livet är en så märkvärdig grej att han beslöt sig för att ägna sitt liv åt att försöka begripa det. Ett tävlingsbidrag i tävlingen Viksu är ett bra sätt att öppna dörren till världens förunderlighet. Och man vet aldrig hur långt den väg som då öppnar sig leder!

Text: Terhi Loukiainen
Foto: Harri Mäcklin