Ossi Malmberg, överdirektör för förvaltning:
Den nya totalkostnadsmodellen är rättvis

21.08.2008

Vid årsskiftet övergår Finlands Akademi till en s.k. totalkostnadsmodell i sin forskningsfinansiering. Modellens för- och nackdelar har redan länge varit föremål för diskussion, för att inte säga polemik. Med modellens hjälp ska totalkostnaderna definieras så korrekt som möjligt – inklusive den arbetstid som forskarna offrar på projektet. Samtidigt frångår Akademin den s.k. omkostnadsandelen, som även den fått utstå mycken kritik under årens lopp.

”Somliga har uppenbara problem med modellen, andra inte. Det har också sagts att modellen är redigare, mer helgjuten, konsekventare och rättvisare än den finansieringsmodell vi haft hittills”, säger Ossi Malmberg, överdirektör vid Finlands Akademi med ansvar för förvaltningen.

Malmberg tillträdde tjänsten vid årsskiftet. Till Akademin kom han från utrikesministeriets utvecklingspolitiska avdelning.

Utvecklingscentralen för teknologi och innovationer Tekes och Tekniska högskolan införde totalkostnadsmodellen redan vid årsskiftet. ”Överlag kommer hela statsförvaltningen småningom att införa modellen i sin samfinansierade verksamhet”, berättar Malmberg.

En del av professorerna har motsatt sig reformen. De har hävdat att det är både svårt on konstgjort att t.ex. fördela forskarens arbetstid mellan olika projekt.

Allokera, inte kontrollera arbetstiden

I totalkostnadsmodellen räknar man ut totalkostnader för ett projekt, såsom löner med kringkostnader, resekostnader samt varje enskilt projekts andel av IT-, förvaltnings- och lokalutgifterna.

”I sig innebär den nya kostnadsmodellen inte mera pengar för någon. Många organisationer inom statsförvaltningen har infört modellen allt sedan mitten av nittiotalet då de har velat få noggrannare information om vart deras pengar faktiskt går.” Malmberg tror inte att vare sig högskolorna eller forskningsinstituten vill använda totalkostnadsmodellen till att följa och kontrollera forskarnas arbetstid. ”Modellen handlar med andra ord inte om kontroll, utan om allokering av arbetstiden.”

”I och för sig är priset på det akademiska arbetet en viktig del av totalkostnadsmodellen”, tillägger Malmberg. ”Av t.ex. Finlands Akademis forskningsfinansiering går 80 procent till arbetskostnader.”

Den nya modellen förändrar inte finansieringssättet

Det är inte meningen att totalkostnadsmodellen ska förändra Finlands Akademis finansiering. ”Vi kommer fortsättningsvis att försöka vaska fram de bästa av de ca 5 000 ansökningar vi årligen tar emot."

Högskolorna har efterlyst ett klart besked om Akademins exakta finansieringsandel i den nya totalkostnadsmodellen. ”Jag förstår deras önskan. Men för oss är det svårt att slå fast någon permanent finansiering, eftersom andelarna varierar mellan de olika vetenskapsgrenarna. Frågan gäller vilken annan extern finansiering respektive forskningsgren får”, säger Malmberg.

Mot universitetspartnerskap

I Akademins nya strategiska projektportfölj ingår också främjande av universitetspartnerskap. ”Vi har väldigt många gemensamma intressen med universiteten. I sista hand arbetar vi ju för samma mål, att höja forskningens nivå och stärka dess genomslag.”

Vad universitetspartnerskap i praktiken ska betyda är fortfarande en öppen fråga.

”Vi diskuterar med arbetsutskottet för rektorernas råd om vilka som är rätta samtalspartners. Vi har också börjat planera teman.”

Enligt Malmberg kunde internationellt samarbete vara ett klart partnerskapstema.

Organisationsreform vid Akademin?

Malmbergs halvåriga arbete vid Finlands Akademi har bjudit på en del överraskningar. ”Den största överraskningen var hur väl inarbetat vårt maskineri – bedömningen av finansieringsansökningarna – är. Det fungerar exemplariskt.”

Frågan om Akademin i vissa fall kunde fatta finansieringsbeslut med enklare procedur är tillsvidare inte aktuell. ”Som vi ser det ska en opartisk och så högklassig bedömning som möjligt göras precis så här – genom att finländska forskningsansökningar bedöms av experter, om dessa så ska sökas från andra sidan jordklotet.

Akademins organisation följer en traditionell linjeorganisation, med horisontella drag. ”I något skede måste vi ta en titt och se om organisationen är så optimal som möjligt. Dessförinnan måste vi gå genom alla våra finansieringsformer och fundera om de kunde vara färre. Först därefter kan vi omdefiniera arbetet.” Det s.k. produktivitetsprogram som genomförs inom statsförvaltningen gäller också Finlands Akademi. ”Från ca 166 årsverken år 2006 borde vi stegvis gå ner till 146 årsverken år 2011. Det är en krävande uppgift, eftersom uppgifterna särskilt med tanke på det växande internationella samarbetet kommer att öka. En inre förnyelse är därför nödvändig.”

Som en administratör medger Malmberg att han är gammalmodig. ”Jag utgår från att förvaltningen följer förvaltningslagstiftningen, fast det kanske låter tråkigt. Men det borgar för demokratin och det civila samhället.”

Han anser att en regelrätt webersk byråkratisk organisation samtidigt också skapar goda premisser för näringslivets och den privata sektorns verksamhet.

Text: Tiina Ruulio

Vill du kommentera de frågor som tas upp i denna artikel? Vänligen gå till vårt diskussionsforum.

Tidigare intervjuer och nyheter