Finlands Akademi utnämnde nio nya akademiprofessorer

Finlands Akademis styrelse har utnämnt nio nya akademiprofessorer, nämligen professorerna Moncef Gabbouj, Markku Kulmala, Markku Laakso, Craig Primmer, Tuija Pulkkinen, Jukka Seppälä, Kaarlo Tuori, Willem de Vos och Seppo Ylä-Herttuala.

De nya akademiprofessurerna gäller perioden 1.1.2011–31.12.2015. Fyra av professurerna finns vid Helsingfors universitet, två vid Östra Finlands universitet, en vid Aalto-universitetet, en vid Tammerfors tekniska universitet och en vid Åbo universitet.

I början av juni hade Finlands Akademi 41 akademiprofessorer. Till akademiprofessor utnämns en person som visat sig vara en framstående forskare och som anses ha bidragit till att forskningen framskridit inom disciplinen i fråga. Akademiprofessorerna är anställda av de organisationer inom vilka de arbetar.

Akademiprofessurer för perioden 2011–2015:

Moncef Gabbouj, signalbehandling: Professor Moncef Gabbouj (f. 1963) från Tammerfors tekniska universitet är världsberömd för sitt arbete med icke-linjära digitala filter. Det är fråga om kalkylmässiga signalbehandlingsmetoder, med hjälp av vilka störningar kan elimineras från digitaliserat tal och digitala bilder kan göras tydligare på artificiell väg. Gabbouj åstadkom tillsammans med sina forskarkolleger revolutionerande innovationer inom detta område redan på 1990-talet, och det finns många referenser till dessa publikationer. Han har vunnit internationellt anseende också när det gäller innehållsbaserad informationssökning i audio- och videodatabaser. Dessa sökningar kan inte göras med vanliga sökordsmetoder.  

Gabbouj kommer under sin tjänst som akademiprofessor att fokusera på behandling och överföring av videobilder samt söktjänster i mobilutrustning. Två centrala problemställningar är optimerad sökning och behandling av signaler och bilder med diskreta värden. Gabbouj arbetar som bäst på en mycket effektiv ny metod som grundar sig på svärmoptimering. Gabbouj har disputerat vid Purdue-universitetet i USA, varefter han anställdes som lärare och forskare vid Tammerfors tekniska högskola. Han utnämndes till professor år 1998. Allt sedan år 2000 har han varit vice direktör för de nationella spetsforskningsenheterna inom signalbehandling.

Markku Kulmala, aerosolfysik och -kemi: Professor Markku Kulmala (f. 1958) från Helsingfors universitet betraktas som världens främsta forskare inom aerosolfysik och -kemi, och han har åstadkommit betydande genombrott inom forskningen kring de minsta nanopartiklarna i atmosfären. Han leder en världsberömd forskningsgrupp vid Helsingfors universitet som bedriver mångsidig forskning om aerosolerna i atmosfären, bl.a. om aerosolernas samband med processer i biosfären. Under sin akademiprofessur kommer Kulmala att fortsätta tillämpa forskningsrön av grundforskningen inom fysik och kemi för att få insikt om de globala interaktionsprocesserna mellan atmosfären och biosfären samt klimatförändringen.

Kulmala utnämndes till chef för aerosol- och miljöfysiklaboratoriet vid Helsingfors universitet år 1990 och till professor 1996. Allt sedan år 2001 har han lett avdelningen för atmosfärvetenskap vid Helsingfors universitet. Kulmala var akademiprofessor även under åren 2004–2009. Han leder den nationella spetsforskningsenheten för aerosol- och atmosfärforskning. och medverkar även i en nordisk spetsforskningsenhet som undersöker kolcykeln och fungerar som koordinator för det betydande europeiska ICOS-infrastrukturprojektet (Integrated Carbon Observation System). För tillfället innehar han Kung Carl XVI Gustafs gästprofessur vid universiteten i Stockholm och Lund.

Markku Laakso, klinisk medicin: Akademiprofessor Markku Laakso (f. 1949) från Östra Finlands universitet hör till världens främsta forskare inom genetiken för typ 2-diabetes. Han tillämpar i sin forskning flera approacher och metoder som representerar den senaste genforskningen. I forskningen tillämpas en stor mängd befolkningsdata och minst tre olika djurmodeller. Under den nya akademiprofessuren kommer Laakso att tillämpa de senaste metoderna för genforskning i syfte att utreda patofysiologin bakom typ 2-diabetes. Laakso har tillsammans med sin arbetsgrupp sammanställt befolkningsdata som är imponerande enligt alla internationella kriterier. Materialet innehåller information som kan hjälpa forskarna att förstå den genetiska bakgrunden bakom typ 2-diabetes. Laaksos grupp har på ett exceptionellt bra sätt förmått förena befolkningsdata med kliniska studier om patienter och djurmodeller. Kunskapen om etiologin bakom typ 2-diabetes har inte bara vetenskaplig relevans utan är viktig också i folkhälsoavseende, eftersom denna typ av diabetes oroväckande snabbt blir allt vanligare.

Laaksos nuvarande akademiprofessur löper ut i slutet av juli 2010. Laakso disputerade i samhällsvetenskap vid Helsingfors universitet år 1975 och i medicin vid Kuopio universitet år 1986. Han utnämndes till professor för institutionen för medicin vid Kuopio universitet år 1995. Laakso är vice direktör för den nationella spetsforskningsenheten för hjärt- och kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.

Craig Primmer, evolutionsgenetik: Professor Craig Primmer (f. 1970) från Åbo universitet är en av de tre främsta forskarna i världen på sitt område, fiskars skyddsgenomik. Hans forskningsplan under tiden som akademiprofessor representerar spjutspetsen inom evolutiv naturskyddsbiologi. Perspektivet inom naturskyddsbiologi har under den senaste tiden skiftat från ambitioner att stoppa miljöförändringarna till försök att förstå förändringarnas natur och förutspå dem. I projektet undersöks hur olika arter reagerar på förändringarna, vilket slags mångfald som måste tryggas för att arterna ska kunna anpassa sig också i fortsättningen och hur snabbt anpassningen kan förväntas ske. Primmer söker svar på många av dessa centrala frågor med hjälp av evolutiv naturskyddsgenetik. Som modellarter används bl.a. laxfisk, harr och piggfisk i deras naturliga miljö och i laboratorium.

Primmer avlade kandidatexamen i naturvetenskap vid universiteten i Melbourne och Latrobe i Australien och disputerade till filosofie doktor i molekylgenetik vid lantbruksuniversitetet i Sverige år 1997. Efter att ha färdigställt sin doktorsavhandling arbetade han som post doc-forskare på institutionen för ekologi och systematik och docent i ekologisk genetik vid Helsingfors universitet samt som äldre forskare vid Akademin. År 2005 tillträdde han tjänsten som professor i ärftlighetsvetenskap vid Åbo universitet. Hans forskargrupp ingår i den nationella spetsforskningsenheten för evolutionsgenetik och -fysiologi vid Åbo och Helsingfors universitet. Primmer är vice direktör för enheten.

Tuija Pulkkinen, filosofi och statsvetenskap: Tuija Pulkkinen (f. 1956) är professor i kvinnoforskning vid Helsingfors universitet. Pulkkinen leder ett forskningsprojekt vid namn Politics of Philosophy and Gender, som ingår i den nationella spetsforskningsenheten för politiskt tänkande och begreppsliga förändringar. Pulkkinen är även vice direktör för enheten. Hon har skapat sig ett stort internationellt nätverk och har en erkänd ställning inom forskargemenskapen.

Under sin tid som akademiprofessor kommer Pulkkinen att undersöka dagens feministiska teorifält genom att analysera vilka följder de centrala ontologiska approacherna som förekommer där har för teoretiseringen av kön och den feministiska politiken. Det är fråga om ett tvärvetenskapligt projekt mellan filosofi och politologi. Forskningsprojektet lyfter fram den filosofiska kampen mellan olika teoretiker – bl.a. de inflytelserika Judith Butler, Luce Irigaray, Elizabeth Grosz, Rosi Braidotti och Adriana Cavarero – genom att fokusera på det som Pulkkinen kallar ”filosofins politik”. Projektets anknytning till spetsforskningsenheten Politiskt tänkande och begreppsliga förändringar stärker forskningen mellan feministisk teori och politiskt tänkande.

Jukka Seppälä, polymerteknologi: Professor Jukka Seppälä (f. 1955) från Aalto-universitetet har gått från att bedriva forskning i olefiners polymerisering och kopolymerisering till polymerlösningar och senare bioaktiva och biologiskt nedbrytbara polymerer. Han har på ett innovativt sätt tagit fram flera nya polymeriseringsmetoder och sökt tillämpningar för nya material som han utvecklat i laboratorium. Seppäläs forskning är ytterst tvärvetenskaplig och resultatrik. Han har inriktat sig särskilt på material som kan användas vid riktad dosering av läkemedelspreparat och kirurgi t.ex. i form av bioaktiva vävnadsodlingsmatriser. Under akademiprofessuren kommer tyngdpunkterna i hans forskning att ligga på tillverkningen av nya polymerer som kan användas inom biomedicin och användningen av nya 3D-tekniker i tillverkningen av bioaktiva matriser. Forskningen har även kopplingar till skogsklustret som hör till de strategiska centren för vetenskap, teknologi och innovation.

Seppälä arbetade med forskningsuppgifter vid Neste Oy från år 1979 fram till år 1986, då han utnämndes till biträdande professor vid Tekniska högskolan. Allt sedan år 1991 har han innehaft professuren i polymerteknologi vid Tekniska högskolan. Seppälä var direktör för den nationella spetsforskningsenheten för bio- och nanopolymerer under åren 2002–2007.

Kaarlo Tuori, rättsvetenskap: Professor Kaarlo Tuori (f. 1948) vid Helsingfors universitet leder den nationella spetsforskningsenheten Grunderna för europeisk rätt och den politiska gemenskapen samt även ett forskningsprojekt om rättsliga konstruktioner i verkligheten. Tuori är en internationellt ansedd forskare med ett brett nätverk, och han har även utnämnts till hedersdoktor vid universiteten i Lund, Köpenhamn och Åbo. Tuori har arbetat som Monnet- och Fernand Braudel-forskare på det akademiska Europa-institutet i Florens och som gästande forskare vid universitetet i Pavia. Han var även professor i förvaltningsrätt vid Helsingfors universitet under åren 1991–2003, tills han utnämndes till professor i allmän rättsvetenskap.

Tuoris vetenskapliga arbete kännetecknas av en djupgående kännedom om rättsteori och rättsfilosofi samt omfattande kunskaper om olika länders grundlagar. Hans internationellt erkända vetenskapliga publikationer håller hög kvalitet.  Under sin period som akademiprofessor kommer Tuori att fokusera på de europeiska statsförfattningarnas pluralism. Han undersöker hur debattörers yrkesmässiga och institutionella kopplingar samt kulturella bakgrund och politisk-ideologiska övertygelse inverkar på tolkningen av konstitutionella begrepp, hur statsförfattningsbegreppet varierar samt hur de europeiska statsförfattningarnas pluralism förknippas med förhållandet mellan den europeiska statsförfattningen och de nationella staternas statsförfattningar.

Willem de Vos, mikrobiologi: Willem de Vos (f. 1954) har från och med år 2007 arbetat som professor i molekylär mikrobiologi på veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet och som FiDiPro-professor med finansiering av Tekes. Han är även gästprofessor vid Åbo universitet. I Finland har han grundat en egen forskargrupp som ingår i den nationella spetsforskningsenheten för mikrobiologisk livsmedelssäkerhet. I det forskningsprojekt som hänför sig till de Vos akademiprofessur produceras information om människans tarmmikrober och deras mångformighet och uppgifter med särskild fokus på de mikrober som fäster på slemhinnorna och som dels förekommer naturligt i tarmsystemet, dels hamnar där med födan samt den betydelse dessa har för ett välmående tarmsystem. Forskningen är tvärvetenskaplig, vilket är nödvändigt för att man ska kunna förstå de komplexa interaktionsmekanismerna mellan värd och mikrober. I projektet undersöks även egenskaperna hos probiotikumet Lactobacillus rhamnosus GG (LGG), som används allmänt i mjölkprodukter.

De Vos disputerade i molekylärgenetik vid universitetet i Groningen i Holland år 1983. Han har arbetat som professor i bakteriegenetik och mikrobiologi samt innehaft lärostolen i mikrobiologi vid universitetet i Wageningen i Holland. Han har även lett institutionen för biomolekylär vetenskap samt fungerat som programdirektör och direktör för den internationella affärsverksamheten för spetsforskningsenheten vid livsmedelsvetenskapscentret i Holland.

Seppo Ylä-Herttuala, biomedicin: Akademiprofessor Seppo Ylä-Herttuala (f. 1957) från Östra Finlands universitet hör till de ledande genterapiforskarna i världen. Han är en av få vars resultat har avancerat ända fram till den senare fasens kliniska vårdexperiment. Ylä-Herttuala strävar med sin forskning efter att hitta nya metoder för behandling av svår hjärtischemi och elakartade hjärntumörer. I forskningen tillämpas helt nya metoder, epigenterapi, vektorer som integreras preciserat på genomen och genöverföringskonstrukt som producerar antikroppar och som eventuellt kan utnyttjas också inom andra medicinska områden.

Ylä-Herttuala disputerade vid Tammerfors universitet år 1987. Han utnämndes till professor i molekylärmedicin vid Kuopio universitet år 1995 och direktör för biocentret i Kuopio år 2008. Han är också direktör för den nationella spetsforskningsenheten för hjärt- och kärlsjukdomar och typ 2-diabetes samt forskarskolan inom molekylärmedicin. Ylä-Herttualas nuvarande akademiprofessur löper ut i slutet av juli 2010.

Mer information:

Markku Mattila, generaldirektör, tfn 09-7748 8210, och Riitta Mustonen, överdirektör för forskningen, tfn 09-7748 8220.

Finlands Akademi, kommunikationen
kommunikationsdirektör Maj-Lis Tanner
tfn 09-7748 8347, 040-729 6736
maj-lis.tanner(at)aka.fi