Tycker du att den här publikationen är bra?

Vi jämförde nyligen i samarbete med konstforskare på vilket sätt konst uppskattas och konstverk betraktas av lekmän och av personer med utbildning i konsthistoria. På vår estetikkollegas förslag ställde vi våra intervjuobjekt en lakonisk fråga, ”Tycker du att den här tavlan är bra?”, och bad dem svara på en femgradig skala från dålig till bra. Överraskande nog fyllde frågan sin funktion mycket väl, trots att vi inte visste på vilka grunder var och en gjorde sin bedömning. Tänk om jag kunde tillämpa samma skala på inbördes utvärdering av manuskript, då jag allt emellanåt ställer mig frågan "Tycker jag att den här publikationen är bra?".

1. Äsch. Urdåligt skriven. En sådan text skulle inte gå igenom ens som specialarbete. Inget nytt, trots att det vimlar av p-värden på var och varannan sida. Vad kom man egentligen fram till här? Varför hänvisar man inte till äldre litteratur utan har återuppfunnit hjulet? Jag blir bara irriterad – i stället för att slösa tid på detta kunde jag till exempel ha åkt skidor. Reject!

2. Det kan inte vara sant… Den här artikeln har jag ju redan bedömt för två tidskrifter och den har inte ändrats ett dugg trots mina kommentarer! Resultaten har maskerats i så pompös prosa att någon bedömare säkert begår misstaget att rekommendera publicering för att han eller hon inte orkar reda ut vad som döljer sig under alla floskler. Skribenterna har redan ödslat sex bedömares tid och därmed skattebetalarnas pengar i många länder. Man försöker tydligen klämma in alstret i en så prestigefylld tidskrift som möjligt utan att bry sig om felen. ”Major revision”, liksom tidigare – lyckligtvis kan jag kopiera mitt gamla utlåtande som sådant.

3. Inkremental mainstream-vetenskap. Inget fel med det; metoderna är som sig bör, bevisningen tillräcklig, litteraturläxorna lästa. Naturligtvis är det bra att resultaten replikeras, men det har säkert varit lika tråkigt att producera detta som det är att läsa det. Kanske man ändå lärt sig nya metoder och vetenskapligt författande. Skribenterna är visserligen ett dussin till antalet, är det någon som ansvarar för helheten? Det tycks också vara fråga om salamivetenskap då resultaten har skurits i små skivor som är lämpliga för publikation. De här forskarna kommer antagligen att belönas utifrån mängden publicerat material. Okej då. ”Minor revision” och så i högen med de andra.

4. Vilka spännande resultat, och tydligt framställda! Otroligt enkel idé. Jag önskar jag kommit på den själv, men nej – trots att jag fått denna godbit serverad för mig som på en bricka redan i flera år. Fort i tryck, så att så många som möjligt får njuta och lära sig av detta. 

5. Allt hittar vetenskaparna på! Det är för dessa stunder som det är så roligt att höra till ett brett forskarsamhälle, om än bara som inbördes utvärderare. Denne Oppfinnar-Jocke har vänt upp och ner på solklara fakta och fått hela klotet att snurra i en alldeles ny riktning. Tänk om jag någon gång själv skulle få uppleva en så ljus dag!

Så där, hela högen utvärderad och åsikterna grundligt motiverade. Men skulle jag ha bedömt annorlunda om jag vetat att ett av alstren faktiskt är seniorforskaren N.N:s 42:a publikation för i år (har N.N. månne ens sett den här kolumnen?), att forskningen i ett fall genomförts med väldigt knappa resurser (skulle jag ha låtit nåd gå före rätt?), att den superkritiske skribenten inte har publicerat något alls i vetenskaplig väg inom området (vem tror han att han är riktigt?), att en av skribenterna i fjol var tvungen att dra tillbaka tre artiklar på grund av vetenskapligt fusk (nog måste det vara något lurt med den här texten också), att ett av manuskripten var på vippen att komma med i den bästa tidskriften i branschen (då kan den väl inte vara dålig), att ett annat författats av en god vän till mig (jag har ju ingen djupare kunskap i ämnet men inte publicerar mina vänner skräp heller), eller att forskarna bakom ett av manuskripten kritiserat våra fina resultat på sina föreläsningar (vilka skurkar, jag har nästan lust att ge dem en näsbränna...).

Det är säkert en illusion att jag skulle kunna bedöma en vetenskaplig artikel mer objektivt än ett konstverk. Bägge bedömningarna bygger på intryck. Vilka av dessa tavlor kommer att säljas för dyra pengar om 20 år? Vilken artikel kommer att leda till uppkomsten av ett helt nytt forskningsfält? Det vet jag inte, men det är trevligare att syssla med bra opus än dåliga – oberoende av området.

Riitta Hari
Akademiprofessor, akademiker
Aalto-universitetet, Högskolan för teknikvetenskaper